Majskolvspipa

Majskolvspipan (corncob pipe) är en piptyp med huvud svarvat av en torkad majskolv. Denna typ, som förknippas med amerikansk piprökning, räknas bland materialen för pipans huvud som ett av de lättaste och mest anspråkslösa alternativen; i gengäld har den, tack vare sin torra och svala rökning, vunnit en bestående plats både bland nybörjare och erfarna rökare.

Historik

Serietillverkningens historia för majskolvspipan börjar 1869 i staden Washington i delstaten Missouri. Enligt uppgift tog en lokal bonde en pipa han själv skurit av en kolv till den holländske invandrarsnickaren Henry Tibbe och bad honom svarva en jämnare version i sin svarv; Tibbe omvandlade sedan snart arbetet till regelbunden piptillverkning. År 1878 patenterade Tibbe metoden att applicera en gipsbaserad puts på kolvhuvudets utsida, vilket gjorde pipan eldfast; blandningens recept hålls delvis hemligt än idag.

Tibbe liknade den lätta, porösa kolvpipans svala rökning vid dåtidens dyra sjöskumspipor (meerschaum) och gav sin produkt namnet "Missouri Meerschaum"; verksamheten bolagiserades under det namnet 1907. Företaget, vars vidare öden beskrivs i artikeln Missouri Meerschaum, är den enda tillverkare som idag återstår av det dussintal kolvpipfabriker som var verksamma kring staden 1925; Washington kallas fortfarande "Världens majskolvspiphuvudstad".

Tillverkningsprocess

Kolven som används för pipor är ingen vanlig åkergröda: fabriken odlar på egen mark en särskild majshybrid, vars utsäde en gång utvecklades i samarbete med University of Missouri, som ger stora och tåliga kolvar. Efter att kärnorna skalats av lagras kolvarna på fabrikens övervåning i omkring två år innan de svarvas; denna tid både torkar och härdar kolven. Tillverkningen består i tur och ordning av formning i svarv, borrning av huvudhålet, applicering av den patenterade putsen samt, efter torkning, slipning och lackering; vissa modeller svarvas fortfarande för hand idag. Företaget bedriver sin tillverkning i en tegelfabrik i tre våningar från 1880-talet.

Ett av kolvpipans utmärkande drag är att huvud och skaft är av olika material: till huvudet fästs traditionellt ett skaft av trä och ett munstycke av plast eller akryl.

Rökegenskaper

Den porösa kolven absorberar väl den fukt som bildas under rökningen, vilket ger en torr och sval rökning. Eftersom huvudet anses relativt neutralt i smak, anses det återge tobakens karaktär oförvanskad. Kolvpipan kräver dessutom ingen inrökningsperiod (break-in); den röks problemfritt redan från första stoppningen.

De främsta fördelarna och begränsningarna kan sammanfattas så här:

• Fördelar: Den är mycket lätt, kräver så gott som inget underhåll och är billig; tack vare sin neutrala karaktär används den också allmänt som provpipa för att lära känna nya blandningar.

• Begränsningar: Livslängden är märkbart kortare än briarens; vid intensiv användning kan huvudets botten med tiden brännas igenom.

Plats i kulturen

Den mest kända användaren av kolvpipan är general Douglas MacArthur; Missouri Meerschaum fortsätter att tillverka modellen med det jättelika huvud som bär hans namn. Mark Twain och tecknade figuren Karl-Alfred (Popeye) räknas också bland de namn som förknippas med kolvpipan. Denna anspråkslösa pipa ses i amerikansk folkkultur som en av symbolerna för enkelhet och praktiskt förnuft.