Borrning i Svarv (Drilling on a Lathe)

Borrning i svarv (drilling on a lathe) innebär att pipstommens tre hål — rökkanalen, munstyckssätet och tobaksfacket — öppnas i en svarv i stället för i en pelarborrmaskin. Ordningen är här omvänd mot det vanliga: borrspetsen står stilla, medan det roterande föremålet är själva träet. Detta har en enda men avgörande konsekvens: hålet kan inte öppnas någon annanstans än på arbetsstyckets rotationsaxel. Riktningens noggrannhet beror nu mer på hur blocket är uppspänt i svarven än på mästarens öga.

Uppspänning och Maskinuppställning

Briarblocket kvadreras först så att alla fyra sidor blir jämna; det är dessa jämna ytor som underlättar all senare inriktning. Formen som ska tillverkas ritas på blockets sidoyta, och en linje markeras för vart och ett av de tre hålen. Blocket spänns fast i chucken på spindeldocka (headstock); borrspetsen sätts i en borrchuck monterad på pinoldocka (tailstock), som låses på plats och förs fram mot det roterande träet. Pinoldockan är i sig en anordning konstruerad för att bära och kontrollerat föra fram borrnings- och brotschningsverktyg; dess användning i pipverkstaden är en förlängning av detta.

Varvtalet sätts på lägsta läget. Låg hastighet ger både en renare skärning och minskar risken som uppstår om ett block som inte spänts fast ordentligt roterar med hög hastighet. Den längd som kan borras i denna uppställning avgörs av vilken som är kortast av spetsens längd och svarvsängens längd; eftersom sängen vanligtvis är längre än spetsarna är det i praktiken spetsen som sätter gränsen. Långskaftade konstruktioner som är svåra att borra i en pelarborrmaskin, till exempel churchwarden-modeller, blir därigenom åtkomliga. Det djup som krävs för varje hål markeras i förväg på spetsens kropp; eftersom spetsen inte roterar går denna markering lätt att läsa av under arbetet.

Öppnandet av de Tre Hålen

På en böjd pipa är det första hålet rökkanalen. Man arbetar sig långsamt framåt; spetsen dras ofta tillbaka för att tömma spån och kylas, annars förkolnar hålets innerytor och spetsen slits fort. Om spetsen möter en icke-plan, sned yta är det vanligt att först öppna en plan startyta med en kort och hård fingerfräs.

För munstyckssätet spänns blocket om enligt den nya vinkeln. Om skaftet ska svarvas görs detta klart innan borrningen, eftersom borrat trä försvagas, och om verktyget fastnar i träet och tar tag i arbetsstycket vid detta skede blir skadan oreparerbar. Skaftets framsida planas med en Forstner-borr så bred att den täcker hela skaftets diameter; eftersom Forstner-borren för sitt cylindriska knivblad genom träets fibrer lämnar den en plan botten och en ren kant. Själva sätet, som är ett kort hål i förhållande till sin diameter, öppnas i en enda genomgång.

Det sista hålet är tobaksfacket. Eftersom facket botten måste möta rökkanalen exakt, stoppas arbetet innan man når markeringslinjen på spetsen och en kontroll görs. Om man vill kan facket sandpapperas medan blocket fortfarande sitter i svarven.

Kontroll och Ändrad Ordning på Raka Pipor

Metodens största praktiska fördel visar sig i just denna kontrollfas. När pinoldockan dras tillbaka och förs ur vägen kan man se rakt in i hålet; i en pelarborrmaskin kan samma kontroll bara göras genom att hålla upp arbetsstycket mot ljuset eller ta loss och undersöka det. Om man tittar in i sätets botten och ser rökkanalen exakt centrerad betyder det att piprensaren kommer att passera utan att fastna. På kraftigt böjda konstruktioner håller denna centrering inte alltid; i sådana fall vidgas kanalens mynning lätt med en liten fräs för att ge piprensaren en ingång.

På en rak pipa ligger rökkanalen och sätet på samma axel, så blocket spänns inte om mellan de två; därför ändras ordningen. Inriktningen görs en gång, skaftets framsida planas, skaftet svarvas vid behov, och därefter borras först sätet, sedan kanalen. För borrningsstegets plats i helheten, se hur en pipa görs; för delarnas namn, se pipans anatomi.