Abe Herbaugh

Abe Herbaugh är en av de amerikanska pipmakare som dök upp i slutet av 2000-talet. Herbaugh, född i delstaten Virginia men uppvuxen till största delen i West Virginia, ägnade sina första år vid arbetsbänken inte åt pipor utan åt elgitarrer; medan han höll på med instrumentbygge och reparationer utvecklade han vanan att både bearbeta trä och tillverka metallbeslag. Piporna han stämplar med sitt eget namn kommer från en småskalig verkstad där dessa två färdigheter går hand i hand.

Från gitarr till pipa

Herbaughs intresse för trä väcktes i faderns lilla verkstad; en hantverksverkstad han deltog i efter gymnasiet gav honom den grundläggande mätnings- och verktygslogik som reparationsarbete kräver. I många år tillverkade han elgitarrer och gitarrbeslag hos Callaham Guitars. Till pipan kom han först som rökare och samlare; hans första mästargjorda pipa var en Rad Davis, och därifrån föddes hans intresse för den amerikanska skolans hantverk.

Han började tillverka sina egna pipor 2009, i faderns verkstad där denne gjorde fioler. Det första försöket, där han fogade samman en slumpmässig kloss med ett färdigskuret munstycke, kom han senare att beskriva som ett fullständigt misslyckande. 2010 deltog han för första gången som tillverkare i en pipmässa; kort därefter lämnade han gitarrarbetet och ägnade all sin tid åt pipor.

Utbildning och miljö

Herbaughs lärande skedde till stor del på egen hand: han studerade begagnade pipor hos den lokala tobakshandlaren och försökte återskapa deras former. Denna självstudie kompletterades med korta perioder av arbete hos mer erfarna kollegor. Premal Chheda, grundare av Chheda Pipes, som fick tag i en begagnad Herbaugh-pipa, tyckte att arbetet var lovande och bjöd in den unge tillverkaren till sin verkstad i några dagar; Herbaugh berättar att de dagarna gav honom ett tydligt lyft. Kopplingen han byggde upp med Steve Norse, ägare till Vermont Freehand, en känd leverantör av pipmakarmaterial, ledde 2014 till en flytt: Herbaugh bosatte sig i Vermont, där han både arbetade hos Norse och byggde upp sin egen verkstad.

Material och stil

Munstyckena görs inte av färdig stav utan formas för hand av ebonit; mästaren använder ibland även egengjutna, färgade polyesterstavar. Horn och silver som utsmyckning förekommer måttfullt i skaftringarna. Efter att ha prövat olika källor för briar lär han sig, enligt uppgift tidigt i karriären, ha stannat vid klumpar från den italienske skäraren Mimmo.

Formspråket ligger närmare den danska linjen än de klassiska engelska mallarna; brandy, tomato och flytande freehand-tolkningar räknas som hans signatur. Vid ytbehandling dominerar sandblästring: djupt urgröpta kroppar med framträdande ådring är det mästaren oftast förknippas med. Med vanan från gitarrbeslagstillverkning arbetar han i små partier och med snäva toleranser; utöver pipor tillverkar han i begränsad utsträckning även tillbehör som tampers.