Andrew Marks (Marks Pipes)

Andrew Marks är en amerikansk mästare som har tillverkat pipor sedan 1969 och som fortfarande driver sin verkstad i staden Cornwall i Vermont. Eftersom hans pipor oftast bara stämplas med efternamnet kallas han i källorna helt enkelt "Marks". Det rör sig inte om en verkstad med serietillverkning utan om en enskild hantverkare som bedömer varje block för sig; produktionen är därför liten och det finns knappast två exemplar av samma form.

Ett arbetssätt byggt på materialet

Det tydligaste draget i Marks verkstad är hans förhållningssätt till träet han använder. Enligt mästaren själv valde han en gång, för mer än ett kvartssekel sedan, ut de briarrötter han arbetar med och har sedan dess tagit sina pipor ur detta personliga lager. Träet har alltså fått ligga och mogna i decennier innan det når verkstaden — en omständighet som ofta nämns i diskussioner kring briarens ålder. Det resultat mästaren själv lyfter fram är kroppar med tydlig ådring, lätta och täta.

Vad gäller form håller sig Marks inte strikt till klassiska engelska mönster. I hans pipor ses fria linjer som följer träets ådring och balanserade böjda kroppar; häri ligger hans arbete nära den freehand-tradition som amerikanska verkstäder anammade under 1970-talet. I hans egna anteckningar finns även exempel dokumenterade där pipan och det stativ den vilar på är tagna ur samma rot.

Erkännande och samlarintresse

Marks namn nämns bland de mästare från den tid då den amerikanska handgjorda pipscenen institutionaliserades; en översikt av denna miljö ges i artikeln Amerikansk handgjord pipscen. Enligt uppgift valdes han 2005 in i Pipe Smoker's Hall of Fame; denna uppgift har inte kunnat bekräftas i någon oberoende källa. Organisationen i fråga grundades 1969 av överste L. Edward Lawrence för att hedra personer som gjort insatser för pipan, och den ställer ut pipor som tillhört de mer än hundra invalda medlemmarna.

En del av sin produktion har Marks samlat i en egennumrerad "personlig samling". Pipor som tas in i denna serie får ett eget löpnummer och representerar de exemplar mästaren själv anser mest lyckade; han har vid olika tillfällen berättat om detta arbete i intervjuer för pipfacktidskrifter.

Stämpel och identifiering

En allmän iakttagelse baserad på annonser i andrahandsmarknaden är att piporna märks med tillverkarens namn inristat i skaftet, i de flesta fall tillsammans med en årsmarkering; äldre exemplar identifieras till stor del just genom denna markering. Samma källor visar att ebonit ofta använts i munstyckena. Eftersom inget standardiserat märkningssystem har definierats räknas dessa iakttagelser inte som ett säkert dateringsmått. Eftersom Marks produktion sker vid en enmansverkstad finns ingen sidomärke eller licensierad produktionslinje kopplad till hans verkstad.