Antonio Lancellotti

Antonio Lancellotti är en samtida pipmakare verksam i regionen Basilicata i södra Italien. Lancellotti, född 1992, arbetar i en enmansverkstad i Oppido Lucano, en liten ort belägen i det kuperade landskapet i provinsen Potenza. Hans relation till hantverket etablerades sent och indirekt: efter att en gammal pipa han fick i sin ägo väckt hans intresse arbetade han en tid med material och design, provade skära i briar för första gången 2020, och grundade sin verkstad 2021 när han skaffade sin egen svarv. Hans årliga produktion uppges ligga mellan sextio och sjuttio pipor.

Metod

Den största delen av Lancellottis arbeten bygger inte på en i förväg ritad mall, utan på beslut som fattas efter blockets ådring och densitet; detta för hans produktion närmare freehand-tänkandet. Han uppges använda två olika arbetsordningar: i klassiska former öppnas hålen först, och kroppen formas därefter; i fria design är ordningen den motsatta, formen kommer först och borrningen sparas till sist. Han köper sin briar från italienska leverantörer. Munstyckena skär han för hand ur ebonitstav; det uppges också att han använder Cumberland. Horn, buxbom, mässingsring och material som Elforyn kommer endast in som måttfulla övergångsringar.

Influenser och miljö

Hans stil ligger, med sina mjuka linjer och sammanhängande övergångar, nära den danska skolan; han själv föredrar att nämna den tillsammans med klassiska engelska mått. Det finns även tolkningar som knyter den måttfulla fylligheten i hans kroppsproportioner till italienska verkstäder som Castello, men denna jämförelse kommer från presentationstexter. Även om han i hög grad räknas som självlärd har hans kollegkrets varit avgörande: utbytet han haft med den tyske hantverkaren Cornelius Mänz samt med Davide Iafisco och Angelo Del Prete förefaller ha stärkt hans preferenser för teknisk noggrannhet och enkelhet. Det uppges att han har en personlig relation till Angelo Fassi, och att han är medlem i Accademia della Pipa, som samlar italienska hantverkare; den senare uppgiften har inte kunnat bekräftas oberoende.

Erkännande

Hantverkarens namn har blivit känt utanför Italien, huvudsakligen genom europeiska pipmässor och internationella försäljningsnätverk. Han uppger själv att han, som en rökande hantverkare, föredrar Virginia-blandningar, och berättar att han skaffade sin första pipa vid arton års ålder. Att han spelar elbas i ett band tas ofta upp som en motvikt till det tysta, långsamma arbetet i verkstaden. Trots hans korta bana som tillverkare har mognaden i hans arbeten blivit en punkt som uppmärksammas i kretsen.