Artebano

Artebano är namnet på en liten pipverkstad som under många år arbetade i Bolognas historiska centrum, och de pipor som verkstaden tillverkade. Medan de flesta kända namnen inom italienskt pipmakeri växte genom export, förblev Artebano i stadsskala; produktionen sträckte sig inte längre än till pipökare i och kring Bologna. Märket förblev därför inte ett rikstäckande känt namn, utan ett namn som en snäv krets kände till.

Namnets ursprung och ägarbyten

Varifrån verkstadens namn kommer är inte fastslaget i källorna. Enligt en berättelse härrör "Artebano" inte från dem som senare tog över butiken, utan från en tidigare ägare. I italienska källor förekommer samma ord istället som namnet på fadern till den bolognesiske pipmakaren Alberto Bonfiglioli: platsen där Bonfiglioli lärde sig pipmakeri 1974 anges vara hans fars, Artebanos, verkstad i Bologna. Bonfiglioli övergick till att tillverka under sitt eget efternamn efter faderns död 1978. Båda berättelserna leder till samma slutsats: Artebano är inte ett märke grundat och drivet av en enda mästare, utan en verkstadsidentitet som levt vidare genom ägarbyten i Bologna.

Verkstadens sista period förknippas med namnet Franco Maccaferri. Maccaferri tillverkade här handformade pipor, och stängde sin butik omkring 2005-2006 av hälsoskäl; enligt uppgifterna avled han sommaren 2008. Eftersom dödsdatumet bygger på en enda källa anges det inte här som säkert fastställt.

Tillverkning och stämpling

Verkstadens framträdande arbeten var freehand-pipor, där blocket av briar formades fritt utan att bindas till en färdig mall. Utöver detta ägnade sig verkstaden också åt tillverkning av klassiska former och reparation av alla typer av pipor; det vill säga man hade inte en ordning byggd kring en enda produkt, utan en butiks vardagliga verksamhet i ett grannskap.

Freehand är ett tillvägagångssätt där briarkubben skulpteras fritt genom att följa ådringsriktning och struktur, så att inga två exemplar blir identiska; för små verkstäder är det både ett sätt att få ut mesta möjliga av kubben och att bygga ett signaturartat formspråk. Att större delen av Artebanos pipor fann köpare i samma stad stämmer väl överens med detta arbetssätt: produktionen formades inte efter en avlägsen marknads förväntningar, utan efter önskemålen hos en kundkrets som kände mästaren.

Stämplingsordningen är enkel: på skaftet slås Artebano med små bokstäver, på skaftets undersida Hand Made och därunder Italy. På ett känt exemplar är två datum inristade på var sin sida av guldringen som skiljer munstycke från kropp; även om detta tänks vara en markering av en årsdag har det inte kunnat bekräftas med oberoende källor vad dessa datum egentligen firar.

En lokal mötesplats

Artebanos plats i Bolognas pipmiljö mäts inte enbart i de pipor man tillverkade. Verkstaden fungerade samtidigt en dag i veckan, på lördagar, som en samlingsplats för pipsamtal; när butiken stängde skingrades även denna gemenskap. Sådana kretsar som bildas kring en liten verkstad är en vanlig företeelse genom den italienska handgjorda pipans korta historia. I detta avseende är Artebano ett typiskt exempel på den verkstadstradition som förblev i stadsskala, snarare än de utåtriktade produktionscentrumen.