Baier (Alfred Baier)

Baier är namnet på den verkstad som den amerikanske mästaren Alfred Baier ensam drev i Vermont, samt den signatur han stämplade sina pipor med. Det som skiljer Baier från sina samtida är formrepertoaren: å ena sidan figurativa pipor med genomgående utsnidad kropp, å andra sidan friformskroppar där träet håls ur. Skalan är verkstadens, inte fabrikens; piporna gjordes en och en, på beställning.

Från träsnideri till pipa

Baiers utgångspunkt var inte pipmakeri utan träsnideri; han höll på med snideri som amatör i flera år samtidigt som han rökte pipa. Enligt egen utsago förenade han de båda intressena 1981, samma år som han vann första pris i en nationell tävling i pipsnideri. Enligt samma källa hedrades han samma år av Confrérie des maîtres-pipiers i den franska staden Saint-Claude för sitt hantverkskunnande; stadens plats i briarpipans historia behandlas i artikeln briarrevolutionen. Båda uppgifterna bygger på mästarens egen berättelse och har inte bekräftats av oberoende källor.

Att Baiers namn blev känt inom pipvärlden hänger delvis samman med att han togs upp i en bok av David Wright, tidigare intendent på Museum of Tobacco Art and History i Nashville, som sammanställt världens pipmakare.

Formgivning för hand

Baier var självlärd och arbetade med en begränsad verktygslåda: bandsåg, borrstativ, knivar, raspar, filar och sandpapper i olika grovlek. Grovformen togs fram med bandsågen, allt annat gjordes för hand. Till skillnad från en huvudsakligen svarvad process gör denna metod det från början omöjligt att göra två pipor identiska.

Som råvara använde han uteslutande grekisk platå-briar; innan blocken bearbetades renade och torkade han dem med en egenutvecklad metod. Den färdiga ytan tonades med en tunn alkoholbaserad färg och gavs sedan en mild lyster med vegetabiliskt vax. I munstyckena användes både vulkanit och lucite; skillnaden mellan de två materialen behandlas i artikeln munstycksmaterial. Stämpeln är enkel: efternamn och tillverkningsår ingraverades i skaftet, vilket gör dateringen av delarna relativt enkel.

Den figurativa linjen

Baiers mest omtalade arbeten är de figurativa. En del är byggda kring ett enda huvud; förutom djur som bulldogg, varg och lejon förekommer i serien även Abraham Lincoln, Sherlock Holmes och en golfspelare. En annan del nöjer sig inte med ett porträtt utan berättar en liten scen: en ekorre som hoppar från en gren, en bäver som gnager på en stam, en sjöjungfru. Motivvalet visar ett tydligt släktskap med 1800-talets meerschaum-snideri; Baiers bidrag anses vara att han förde vidare denna traditions motiv i ett betydligt hårdare och mindre förlåtande material.

Uthålkade friformer

Den andra linjen är en teknik som liknar genombrutet arbete (openwork) tillämpad på freehand-kroppar. Baier höggenomborrade träet med kanaler och öppningar och lät bara tunna träremsor stå kvar som band mellan panna och skaftände, eller mellan pannans framsida och foten. På ryggen av dessa remsor bevarades, så långt det gick, kubbens obearbetade yttre skal (platå); kontrasten mellan den råa skorpan och den polerade ytan är den uthålkade kroppens främsta effekt. Skaftpartiet avslutades ofta med utsnidade böljande linjer, och munstycket formades så att denna linje fortsatte obruten.