Biltor

Biltor är ett engelskt märke som grundades i London i slutet av 1800-talet, och som gått till pipohistorien inte som en vanlig tillverkare utan som ett kommersiellt försök med ett tidigt filterpatent. Hela märket byggdes kring en enda uppfinning som schweizisk-födde Emil Alexander Wüterich lät registrera 1889.

Patentet och uppfinningen

Wüterich var en företagare med schweiziskt medborgarskap som i tidens Londonregister omnämns som representant för medicinska förnödenheter ("medical agent"). Den 22 februari 1889 tog han det brittiska patentet nr 3199 för en anordning avsedd att hindra nikotin från att nå rökarens mun i pipor och munstycken. Den 19 november samma år godkändes patent nr 415 690 i USA; det dokumentet bekräftar också att uppfinnaren var en schweizisk medborgare bosatt i London.

Själva uppfinningen är ytterst enkel. In i skaftets inre kanal förs ett litet rör vars ena ände hålls stängd; röret är gjort av ett sugande och poröst material. Eftersom röken inte kan passera den stängda änden tvingas den sippra ut genom sidorna på röret, och en del av kondensat och beck fångas upp under denna passage. Patenttexten anger torkpapper, filt och vävt tyg som exempel på material, och tillåter också att röret behandlas eller parfymeras med ämnen som garvsyra. Denna detalj visar hur filteridén i slutet av 1800-talet var tätt sammanflätad med tidens hygien- och hälsoretorik; synsättet kan ses som en tidig föregångare till dagens diskussion om pipofilter och filtersystem.

Bolagets uppgång

Den kommersiella linje som går att följa i källorna visar att Wüterich år 1893 sålde pipor under namnet Biltor från en adress i Londonstadsdelen Holborn; samma år ska verksamheten ha flyttat till Oxford Street, och redan före 1896 öppnades ett andra försäljningsställe på Cheapside. Dessa adressuppgifter bygger på en enda arkivsammanställning och bör läsas med försiktighet. Bolagets registrering som aktiebolag (limited company) skedde först 1897. Enligt handlingar från en patenttvist överlät grundaren sin uppfinning till Biltor Limited mot 5 000 pund och 15 000 aktier à ett pund. Bland dem som lånade ut pengar till verksamheten återfinns namnen Marian Charlotte Vibart och Anna Wüterich; uppgiften om att Vibart var medlem i det hemliga sällskapet Hermetic Order of the Golden Dawn förekommer bara i en amatörarkivsammanställning och är inte bekräftad oberoende.

På marknadsföringssidan var märket ganska aktivt. Enligt berättelser ska Biltor ha vunnit en medalj vid världsutställningen i Chicago 1893 och deltagit i Exposition Universelle i Paris 1900; ingetdera deltagandet har kunnat bekräftas av oberoende källor. Man vet att annonser fördes in i brittisk, amerikansk och australisk press, och att man förutom de stora mässorna även utnyttjade mindre utställningar inom apoteks- och kemibranschen. På så sätt är märket ett typiskt exempel på det patentkapplöpande som brittisk pipotillverkning genomlevde under industrialiseringens era.

Förlust av patentet och slutet

I februari 1903 ansökte Wüterich och Vibart om förlängning av patentet från 1889. De räkenskaper som lämnades in till Privy Councils rättskommitté visade att verksamheten totalt sett gick med förlust, samtidigt som den patenterade produktens egen vinst inte kunde särskiljas från övrig försäljning som tobak. Ansökan avslogs; uppfinningen blev allmän egendom och märkets enda konkurrensfördel försvann.

Efter detta blir namnet Biltor allt mer sällsynt i pressen; enligt uppgifter är en av de sista omnämnandena från 1909. Det berättas att Wüterich därefter ägnade sig åt andra uppfinningar som inte gav förmögenhet, att han 1919 lämnade in en patentansökan inom ett helt annat område, och att han dog utan testamente i november 1927; den sistnämnda uppgiften har inte kunnat bekräftas oberoende. Enligt bolagsregistret avvecklades Biltor Limited 1934. Idag är märket huvudsakligen av intresse för forskare som daterar utifrån pipopatent, och för samlare som söker efter stämpeln "EW" på exemplar med silverband.