Björn of Sweden

Björn of Sweden är märkesnamnet som den svenske mästaren Björn Bengtsson stämplade sina pipor med. Enligt uppgifterna föddes Bengtsson 1947 i Malmö och lärde sig yrket inte i Sverige utan i Danmark, i Poul Rasmussens verkstad i Köpenhamn; därför knyts hans tillverkning tekniskt till den danska skolans tradition trots att den skedde i hemlandet. Piporna som kom från hans hand nådde aldrig någon seriemässig skala: det rör sig om ett begränsat totalantal, troget klassiska proportioner, i en enda färgton och till stor del avsett för utlandsmarknaden.

Stämpel och datering

Bengtssons pipor känns igen på stämpeln "BY BJÖRN" och "SWEDEN" i två rader. Bredvid stämpeln finns ett tre- eller fyrsiffrigt tal; den eller de första siffrorna anger månaden, de sista två årtalet. Enligt denna läsning är en pipa märkt "1086" tillverkad i oktober 1986. Den praktiska konsekvensen är viktig för samlare: medan verk från många mästare i samma generation bara grovt kan tidsbestämmas via form och material, kan här den enskilda pipans tillverkningsmånad läsas av direkt.

Utbildningen i Köpenhamn

Inträdet i yrket föddes ur ett familjebehov. Reparationsarbeten som lämnades in till moderns tobaksaffär i Malmö kunde inte utföras i staden, och piporna fick skickas till enskilda tillverkare en och en. Man tänkte att sonen, som just gått ut skolan, skulle kunna fylla denna lucka. Det första namnet man vände sig till var Sixten Ivarsson i Köpenhamn; när svaret blev nekande gick turen till Poul Rasmussen. Genom en överenskommelse 1964 mot en ersättning av 500 svenska kronor flyttade sextonårige Björn till Köpenhamn och arbetade i verkstaden i ungefär ett och ett halvt år.

Efter Rasmussens död i oktober 1967 övertog hans hustru Anne Julie affären och verkstaden. För att inte stoppa produktionen erbjöd Anne Julie arbete till de tillverkare mästaren utbildat, och på hennes inbjudan flyttade Bengtsson för andra gången till Danmark och arbetade fram till 1974 tillsammans med Teddy Knudsen och Anne Julies bror. Att Anne Julie själv började tillverka pipor under eget namn hör till en senare period. Bengtsson bosatte sig 1974 tillsammans med sin danska hustru i Malmö.

Egen tillverkning, form och yta

Under åren han arbetade under sitt eget märke stannade produktionen vid ungefär hundra pipor om året. De flesta köparna fanns i Tyskland och Japan; andelen som gick till den danska och svenska hemmamarknaden var liten. I början av 1990-talet, när efterfrågan på pipor generellt sjönk, började han försörja sig med annat arbete och sänkte tillverkningen till deltid; verken från denna period gick huvudsakligen till Tyskland.

Vad gäller ytan höll han sig inom en snäv och oföränderlig ram. De briar-block han valde avslutade han med en slät polityr som framhäver ådringen, och han använde samma mörkbruna ton på alla. Bland ytbehandlingarna uppges han ha tagit till rustikation endast när han sett det nödvändigt, och inte alls använt sandblästring; samtidigt förekommer enstaka sandblästrade exemplar i andrahandscirkulation, så detta val bör inte betraktas som en absolut regel.

De senaste åren

Källorna är oense om mästarens dödsdatum. En uppgift anger juni 2023, medan Svenska Pipklubbens majnummer 2025 av bulletinen anger dödsfallet vid en senare tidpunkt; det angivna födelseåret stämmer heller inte helt överens med åldersuppgifterna i dessa källor. Därför presenteras inget av datumen som fastställd information. Vad som är säkert är att tillverkningen upphört och att de pipor som kommit i omlopp idag endast finns inom samlarkretsar.