C. Kent Joyce

C. Kent Joyce är en amerikansk pipmakare verksam i orten Noble i delstaten Oklahoma. Han har arbetat inom byggbranschen sedan gymnasiet och tillverkar sina pipor i en liten lagerbyggnad på bakgården till sitt hem, på de timmar som blir över från huvudarbetet. Denna enmansbänk, som ger cirka femtio pipor per år, har hittat sin plats inom den amerikanska artisan-scenens generation som växte fram under 2010-talet, och har tagit sig in i kända återförsäljares kataloger.

Bänkens skala

Att förstå Joyces arbetsordning är nyckeln till att förstå hans arbeten. En deltidsproduktion gör det svårt att föra orderlistor och att göra serier; å andra sidan förlänger den tiden som ägnas åt varje enskild del. Att återförsäljarnas presentationer ofta lyfter fram omsorgen om munstyckspolityr och övergångsytor hänger samman med denna arbetsordning. Det anses att den handkänsla han fått genom sina långa år i byggbranschen bidrar till noggrannheten i mått och finish.

Lärandeväg

Hans vändning mot briar dateras till 2000-2001; det uppges att han fram till dess rökte cigarr, och att övergången till pipan skedde via två pipor han fick i present av en vän. Eftersom denna uppgift enbart bygger på hantverkarens egna presentationstexter bör den inte betraktas som ett fastställt arkivbelägg. De handgjorda pipor han samlade under åren utgjorde det referensmaterial han senare skulle använda för att forma sina egna designkriterier.

Övergången till bänken sker 2012, med ett briarkit där hålen redan var förborrade. Enligt samma källor slutade han snabbt använda kit och började skära pipor ur block; påståendet att denna övergång tog exakt ett år kommer dock från en enda presentationstext. I hans utveckling möts två strömningar: teknisk kunskap delad i hantverkarforum, och direkt vägledning från erfarna kollegor. Den vägledare vars namn oftast nämns är Premal Chheda. Om det andra namnet skiljer sig källorna åt: Pipedia nämner Tyler Lane, medan återförsäljarnas biografier nämner Tyler Beard, en av grundarna av Pipe Maker's Forum som flyttade till Oklahoma. Det anges att Joyces första framträdande på en pipmässa skedde i Kansas City.

Formsyn

Joyce binder sig inte till en enda skola. I presentationstexterna sägs han hämta näring från japanska, danska, ryska och svenska hantverkare; av dessa är det endast det danska inflytandet som upprepas även i oberoende omdömen. Resultatet blir en repertoar där bekanta modeller bevaras, men med ett eller två grundelement förändrade: former som akorn, ägg, poker och blowfish byggs om med flytande linjer och ovanliga proportioner. I katalogerna syns exempel med både blank polityr och sandblästrad yta. För det allmänna ramverket kring den fria formtraditionen, se artikeln freehand.

Grundmaterialet är väl torkad briar av medelhavsursprung, med ebonitmunstycke som huvudprincip. Exotiska hårda träslag används för skaftring och dekoration; att svart palmträ och oliv nämns bygger på en enda presentationstext.

Plats i miljön

Hans namn börjar förekomma i den amerikanska pippressen från mitten av 2010-talet; intervjun i avsnitt 170 av Pipes Magazine Radio Show är ett av de dokumenterade exemplen på detta. Eftersom produktionen förblir begränsad bedöms hans arbeten inte som en samlad serie utan pipa för pipa. Som en hantverkare som lärt sig via forum och driver sin bänk utan att lämna dagjobbet, är Joyce ett bra exempel på den typiska utvecklingen för den amerikanska traditionen av handgjorda pipor under senare år.