Carlson (Bengt Carlson)

Carlson är namnet som signerar piporna gjorda av svensken Bengt Carlson (f. 1938). Carlson kom in i hantverket i medelåldern genom att reparera och omforma pipor han hade till hands; efter pensioneringen blev han en tillverkare som i en enmansverkstad bara producerar ett fåtal dussin pipor om året. Hans arbeten är kända utomlands, särskilt bland samlare i USA.

Stämpel och produktionsvolym

Carlsons pipor bär bara en enda stämpel: "BC Sweden". Önskemål om att lägga till extra märkningar som tillverkningsår, kvalitetsgrad eller formnummer — de flesta från amerikanska köpare — finns dokumenterade, men tillverkaren har inte tillmötesgått dem. Produktionen har hela tiden hållits småskalig; källorna anger den årliga siffran till mellan tolv och tjugofem. Efterfrågan har länge legat över det antalet, men Carlson har ändå fortsatt att arbeta i sin egen takt snarare än efter en orderlista. Att han själv betraktar sig mer som hobbytillverkare än som yrkesman hänger samman med den hållningen.

Väg in i hantverket

Vanan att förändra fabrikstillverkade pipor fungerade för Carlson som en slags lärlingstid: enligt uppgifter från 1993 gjorde han om huvudet på en gammal Stanwell-pipa till åttkantigt och gjorde skaft och munstycke tunnare. Under samma period började han besöka Bo Nordhs verkstad. Nordh sorterade ut de bästa briar-blocken för sitt eget arbete och lämnade resten till entusiaster i sin omgivning; Carlsons första block kom just därifrån. När hemmets handverktyg visade sig otillräckliga skaffades först en svarv, och verkstaden fullbordades sedan steg för steg genom åren. Att han kunde pensionera sig sextio år gammal 1998 ökade märkbart den tid han kunde ägna åt arbetet.

Ytbehandling och former

Som ytbehandling används enbart slät (smooth) och rustik yta; enligt en uppgift från 2002 hade han fram till dess inte provat sandblästring. Den rustika strukturen görs med en tandläkarfräs och påminner om en sandblästring med ringmönstrad ådring. De släta piporna lämnas antingen bara oljade i sin naturliga färg, eller betsas i en medelmörk brun ton; i båda fallen läggs först en svart bottenfärg för att framhäva ådringen, som sedan slipas bort. Formen han svarvar oftast är, med hans eget namn, "Bun" — en rund, tjockväggig och lätt form med runt huvud. Nummer två är blowfish, en svår form som togs fram av Lars Ivarsson, son till Sixten Ivarsson: på de plana ytorna krävs horisontell ådring, på sidorna fågelöga, vilket gör lämpliga block sällsynta, och stommen lämnas asymmetrisk för att inte förstöra ådringen. Runt 2002 provade han bambu och horn för första gången; i bambu eftersträvas täta årsringar, vilket gör materialet svårt att få tag på.

Plats i den svenska tillverkarkretsen

Carlsons namn i Sverige förknippas inte bara med hans eget arbete, utan även med det stöd han gett sin omgivning. Han har medverkat i redigeringen av Svenska Pipklubbens tidskrift Rökringar och hjälpte Love Geiger att hitta utrustning, framför allt en svarv, när denne byggde upp sin verkstad. Det uppges att han efter att ha sett de första arbetena av Ronny Thunér, som började 2005, på eget initiativ tog på sig att undervisa honom och ge designråd, och att han även tagit emot nya tillverkare som Jonas Rosengren i sin verkstad. Det berättas att han efter Bo Nordhs död gjorde om, i ett fåtal kopior, en Nordh-pipa som lämnats till honom för reparation. Tillgängliga uppgifter koncentreras till 2000-talet; i vilken takt verkstaden arbetar idag kan inte bekräftas av oberoende källor.