Cassano Pipes

Cassano Pipes är märkesnamnet för den piptillverkning som familjen Ceresa i över ett sekel bedrev i staden Cassano Magnago i provinsen Varese i Lombardiet. Det är ett typiskt exempel från de år då den italienska briarpipan förvandlades från ett hantverk gjort för hand till en maskintillverkad fabriksprodukt: den föddes som en liten underleverantörsverkstad som färdigställde andras beställningar och nådde inom två generationer ett företag som sålde under eget namn till Europa och Amerika.

Familjen Ceresa och den första verkstaden

Familjens inträde i denna bransch går tillbaka till det sista decenniet av 1800-talet; det oftast nämnda året är 1897. Gerolamo Ceresas första kund var fabriken Rossi i Barasso, som lämnade över beställningar som översteg dess egen kapacitet till Ceresa. Produktionen var till en början uppdelad på två skilda platser. Huvudena svarvades i Cassano Magnago, medan munstyckena formades och polerades i en trång verkstad i Cavaria. Gerolamos tre söner — Pietro, Enrico och Luigi — tog i tur och ordning över verksamheten när de blev vuxna; trots att två av dem kallades ut till fronten under första världskriget fortsatte verkstaden att arbeta.

Det splittrade arbetssättet upphörde 1919. Familjen köpte en tomt vid Via Visconti i staden och lät bygga en fabrik som samlade allt under ett tak. Eftersom samtliga maskiner drevs med elektricitet blev företaget känt under namnet "Gerolamo Ceresa – Fabbrica elettrica pipe", det vill säga "den elektriska pipfabriken"; denna beteckning, som idag låter alldaglig, innebar på den tiden ett betydande tekniskt övertag för en verkstad på landsbygden.

Märket Cassanos tillkomst

Enrico Ceresa åtog sig, för familjens räkning, uppgiften att sälja den egna produkten. 1923 reste han till Saint-Claude, pipans huvudstad i Frankrike, för att på plats studera tillverkningsmetoderna där under några år. Efter hans återkomst 1926 omorganiserades anläggningen från grunden och företaget tog namnet Fabbrica Pipe Cassano. Legotillverkningen åt Rossi upphörde inte; parallellt med detta kom även Cassano-stämplade pipor ut i hyllorna. Företaget räknas som en av de tidiga tillverkare som försökte bryta bilden av den italienska pipan som en billig massvara, en uppfattning som var utbredd under perioden.

Utlandsmarknader och krigsåren

Expansionen tog fart på 1930-talet. Pietro Ceresa slog sig 1929 ner i Brasilien, där han både organiserade försäljningen i Sydamerika och byggde upp ett leverantörsnätverk för horn, som ofta användes vid munstyckstillverkning; brasilianskt horn räknades på den tiden som materialets mest ansedda variant. Efterfrågan krävde 1934 en betydande utbyggnad av fabriken. Överst på listan av köpare stod USA, följt av Belgien, Nederländerna, Sverige, Danmark, Österrike, Tyskland, Ungern och Storbritannien.

Andra världskriget stoppade inte produktionen men minskade den. Det egentliga avbrottet kom efter kriget, till följd av landets ekonomiska sammanbrott: fabriken höll stängt i ungefär två år. Hjulen började åter snurra omkring 1950, men produktionsvolymen från tiden före kriget nåddes aldrig igen.

Den sista generationen

Efter 1970 ledde Enricos son Carlo Ceresa företaget; i handelsregistren finns firman under namnet Fabbrica Pipe Sas di Carlo Ceresa & C. I början av 2000-talet arbetade bara ett fåtal personer med tillverkningen, och beställningar som översteg kapaciteten lämnades vidare till mindre verkstäder i trakten. Den största marknaden var fortfarande USA, där Cassano var känt som en hållbar italiensk seriepipa. Märkets mest omtalade serie är "Mare", som lämnas i naturlig färg med djup sandblästrad textur. Enligt uppgift upphörde produktionen på 2010-talet.