Christie Pipes

Christie Pipes är namnet på de amerikanska pipor som Eric C. Christie formar en och en i staden Waynesboro i Pennsylvania. Varumärket bygger inte på en serietillverkande fabrik utan på en verkstad bakom en familjeaffär: Christie tillverkar både pipor i eget namn och tar hand om reparationsarbete åt andra verkstäder och butiker. Han har blivit känd genom detta senare arbete, och det rykte reparationsverkstaden byggt har smittat av sig på hans egna pipor.

Läroåren

Christies mästare var Richard C. Johnson, ett av de mer erfarna namnen inom amerikansk piptillverkning. Enligt uppgift började Johnson tillverka pipor 1939 vid Weber Pipe Co., som Carl Weber grundat i Jersey City, New Jersey, och slog sig senare ner på den ländliga landsbygden i Pennsylvania, där han på 1960-talet öppnade sin egen butik, Johnson's Pipe Shop, i Carlisle. Uppgifterna om hur länge Christie tillbragte i denna verkstad skiljer sig åt: Pipedia anger tre år i början av 1980-talet, medan tillverkarens egen webbplats anger fyra år i mitten av 1980-talet. De två berättelserna sammanfaller i att utbildningen skedde nästan oavbrutet vid bänken, sex dagar i veckan.

Efter läroåren låg Christies dagliga arbete en tid utanför piptillverkningen; han fortsatte dock med specialbeställningar och reparationer åt faderns pip- och tobaksaffär i Waynesboro. Eftersom tillverkningen under dessa år begränsades till en enda bänk och en enda monter, nådde pipor med hans signatur sällan ut utanför en snäv kundkrets. Grundarens namn förekommer i källorna ibland som Eric C. och ibland som Eric E. Christie.

Expansion och verkstadens arbetssätt

Enligt uppgift var det en rekommendation som fick verksamheten att växa: en tidigare kund som flyttat till en annan stad ville att Christie också skulle ta hand om reparationsarbetet hos butiken på den nya platsen. Pipedia och tillverkarens webbplats är eniga om att verkstaden 1995 öppnade sin reparationsservice och sina handgjorda pipor för andra butiker; detta har inte kunnat bekräftas genom ett oberoende handelsregister. Efter detta år förvandlades ett lokalt bänkarbete, om än inom en snäv krets, till ett namn som blev känt i hela landet.

Verkstadens arbetssätt är ett typiskt exempel på skillnaden mellan hantverkspipa och fabrikspipa: piporna tillverkas inte i serie utan för det mesta med en specifik kund i åtanke, styck för styck; sortimentet spänner från enkla klassiska former till fria skärningar (freehand). Arbeten som munstyckesbearbetning och huvudreparation visar att munstyckesarbete hålls som ett eget specialområde i verkstaden.

Briar som används

Enligt den officiella presentationen arbetar verkstaden med flera olika partier medelhavsbriar. Bland dessa nämns algerisk briar som sägs ha lagrats sedan 1940-talet, samt platabriar som legat i lager sedan mitten av 1990-talet. Att arbeta med länge lagrat virke räknas som en av de klassiska fördelar små verkstäder framhåller gentemot fabrikerna; sådana lageruppgifter kan inte bekräftas oberoende och bör därför återges som tillverkarens egen utsaga.

Källorna anger olika gator för butikens plats i Waynesboro; att den äldre Pipedia-uppgiften och den aktuella officiella webbplatsens adress inte stämmer överens tyder på att verksamheten flyttat under årens lopp. Christies namn nämns idag bland de namn som håller USA:s småskaliga, från mästare till lärling nedärvda tradition vid liv inom briarmästarnas globala nätverk.