DePrey

DePrey är enmanspipverkstaden efter R. James DePrey, som var verksam i staden Fort Kent i delstaten Maine, vid gränsen till Kanada. Enligt uppgifter började verkstaden producera i mitten av 1980-talet och lades ner 1989 på grund av hantverkarens hälsa. Även om dess livslängd begränsades till några få år är namnet DePrey ett av de dokumenterade exemplen på den rörelse av handgjorda pipor som under de åren spreds till Amerikas småstäder.

Verkstaden i Fort Kent

DePrey gjorde aldrig pipmakeriet till ett heltidsyrke; arbetet förblev en sysselsättning vid sidan av en annan försörjningskälla. Verkstadens elektriska utrustning bestod endast av en borrpress och en slipmaskin. Eftersom all formgivning utom kanal- och skålhål utfördes med handverktyg räknas alla delar per definition som frihand. Trots detta anges att den årliga produktionen låg på omkring 250 pipor, en hög takt för en hantverkare som arbetade ensam och lade endast en del av sin tid på detta.

Briar användes till huvudena. Ytorna lämnades antingen slätpolerade eller reliefbehandlade (rustika); en del av delarna målades, en del behöll träets egen färg. Till munstyckena användes både vulkanit och Lucite ur akrylfamiljen.

Hantverk och erkännande

DePrey lärde sig hantverket inte inom en fabriksordning eller genom en formell lärlingsutbildning, utan via kontakter med tidens hantverkarkrets. Den person han inom denna krets nämnde vid namn var J.M. Boswell, verksam i Pennsylvania; det uppges att han fick hjälp av honom både med att komma igång och med att organisera verkstad och verktyg. Mässor, tävlingar och tobaksaffärer fungerade också som en andra skola där hantverkaren kunde följa sin egen utveckling.

Den enda externa registreringen av denna erfarenhet som finns bevarad är New England Pipe Symposium 1987: DePrey tog andraplatsen i evenemangets frihandsklass.

Distribution och eftermäle

Verkstaden gav aldrig ut någon tryckt katalog. Pipor skickades med post, en del lämnades till tobaksaffärer, resten möttes direkt av entusiaster på mässor. Denna tredelade kanal var den vanliga ordningen för de flesta amerikanska oberoende hantverkare som arbetade utan katalog under den perioden.

Efter nedläggningen 1989 försvann namnet DePrey från produktionslistorna och blev synligt endast i andrahandsregister. Det är känt att hantverkaren gått bort, men datumet finns inte dokumenterat; det finns heller ingen samlad dokumentation om stämpelformer och eventuell numrering. I detta avseende räknas DePrey bland de otillräckligt dokumenterade små verkstäderna inom det amerikanska handgjorda pipmakeriet.