Ernie Markle Pipes

Ernie Markle Pipes är en pipsignatur som upprätthålls i en enmansverkstad som tillverkaren själv byggt in i sitt hem i Scottsdale, Arizona. Alla moment, från valet av virke till munstyckets slutliga polering, utförs av samma hand; därför förblir årsproduktionen begränsad till ett fåtal pipor. Markles övergång till pipmakeri på heltid ägde rum i början av 2010-talet.

Ett Arbete i En Hand

Den danska skolans avtryck är tydligt i Markles pipor: kropparna byggs i satta, muskulösa proportioner, linjerna hålls korta och rörliga. Vid sidan av klassiska former ges även utrymme för friformstolkningar; det uppges att valet mellan lösningarna ofta styrs av virkets fiber. Exemplar med tät och regelbunden årsringstillväxt avslutas med sandblästring för att lyfta fram texturen; stockar med ren fiberteckning lämnas i stället slätpolerade. Där skaft och munstycke möts syns ibland ett tunt band av silver eller buxbom.

Munstyckena väljs inte ur färdiga gjutformar utan formas för hand ur ebonitstänger. Det uppges att även tenondelen oftast svarvas ur samma stång, och att delrin sällan används. Detta förhållningssätt stämmer väl med att ebonit inom munstycksmaterial lyfts fram för sin mjuka känsla i munnen inom handgjorda pipor.

Vägen Till Pipmakeriet

Markles utbildning är inom filosofi och spanska; hans tidigare yrke, innan han slog sig in i verkstaden, var inom finansbranschen. Intresset väcktes när han online tittade på tusentals specialtillverkade pipor och började fråga sig hur dessa former uppkommit, samt när han upptäckte ett onlineforum där pipmakare diskuterade metoder. Kostnaden för nödvändig utrustning och maskiner gjorde att det dröjde omkring två år innan han faktiskt kom igång.

Några månader efter att han färdigställt sina första pipor deltog han i det stora pipmötet i Chicago, där han gick en tvådagars pipmakarkurs och fick sina egna arbeten bedömda av erfarna pipmakare. Vid samma möte fick han inbjudan till verkstaden hos två av Nordamerikas rutinerade mästare: Brad Pohlmann och Jeff Gracik, som arbetar under namnet J. Alan Pipes. Den period Markle tillbringade i dessa två verkstäder kopplas till att han börjat lita på sin egen skicklighet.

Idag räknas Markles namn bland de som representerar den andra generationen av oberoende amerikanskt pipmakeri sedan 2010-talet.