EWA Pipe

EWA Pipe är det sista namnet på ett familjeföretag som drivits i fyra generationer i Saint-Claude, den stad som räknas som Frankrikes piphuvudstad. Verkstadens ursprung går tillbaka till 1860, till den lilla verkstad som Horace Waille grundade; förkortningen "EWA" uppstod dock först 1974, när familjeföretaget omorganiserades under namnet Établissements Waille. Varumärket är mer känt för de munstycken det tillverkade åt andra producenter i Saint-Claude än för sina egna färdiga pipor.

Fyra generationer Waille

Efter grundaren Horace Waille tog sonen René Waille över verksamheten; enligt uppgifter var han verksam 1902–1932 och specialiserade sig på grovformningen. Tredje generationens André Waille tog 1926 det officiella pipmakaryrkescertifikatet "CAP de pipier" och ledde verkstaden fram till mitten av 1970-talet. Detta certifikat sägs vara ett sällsynt dokumenterat fall i Saint-Claudes historia.

Fjärde generationens Michel Waille kom in i faderns verksamhet 1968 (vissa källor kallar honom Renés son) och etablerade namnet EWA genom att omvandla företaget till ett aktiebolag 1974. Enligt uppgift tilldelades Michel Waille år 2000 en av Frankrikes högsta hantverksutmärkelser, "Meilleur Ouvrier de France"; han var dessutom ordförande för Confrérie des Maîtres-Pipiers i Saint-Claude och för den lokala pipklubben. Han avled i Saint-Claude i april 2018.

Specialisering som munstyckesverkstad

EWA:s verkliga särdrag var koncentrationen på munstyckestillverkning. Verkstaden tillverkade munstycken i horn, akryl och cumberland, och under en period lyftes den fram som den enda platsen i staden som fortfarande tillverkade horn- och Lucite-munstycken (gjuten akryl). Horn är ett material som är känsligt för värme och fukt, vilket gör handarbete nödvändigt; att detta arbete fortsatte under de år då industrialiserad munstyckstillverkning gick över till ebonit- och akrylformar räknas som ett tecken på kontinuitet för Saint-Claude.

Verkstaden tillverkade dessutom ett systempiprigg som kallades "Terminus". Det är dokumenterat att företaget arbetade med en liten personalstyrka och exporterade en del av sin tillverkning. Färdiga pipor med EWA-stämpel förekommer också på marknaden; dessa är oftast i klassiska franska former, med briarhuvud och enkel finish.

Byte av ägare

Michel Waille lämnade ledningen för företaget 2002, och varumärket gick först över till en köpare som förknippas med efternamnet Gigandet. Varumärket övergick senare till en struktur som leddes av Denis Blanc; källor nämner detta namn tillsammans med både Ad Hoc Pipe och Butz-Choquin. Waille fortsatte att arbeta som fristående hantverkare i eget namn och visade sina pipor på utställningar och tävlingar.

Idag är EWA mindre ett stort produktionsvarumärke i egen rätt än ett av exemplen som berättar om det nätverk av verkstäder som höll Saint-Claude vid liv under 1900-talet. Även om det hamnar i skuggan av stadens stora namn nämns det för hur det visar den underleverantörstradition — de små hantverkare som tillverkade delar — som producenter som Chacom också stödde sig på.