Ferndown

Ferndown är ett handgjort briarpipmärke, grundat i början av 1980-talet av den engelske silversmeden Leslie "Les" Wood och hans hustru Dolly Wood. Namnet kommer från huset där mästaren bodde. Märket är känt för sina i allmenhet storvuxna stommar, den egenartade rustiska ytan kallad "Bark" och de sterlingsilverband som anpassas individuellt till varje pipa.

Åren hos Dunhill

Les Wood började i mars 1963, bara några veckor efter sin femtonårsdag, arbeta i silversmedsavdelningen på Dunhills fabrik. När avdelningens ansvarige mästare slutade inom två år tog han över ansvaret; under samma år gick han i fem år, tre kvällar i veckan, silversmedsutbildning på Sir John Cass-skolan i London. Hans hustru Dolly arbetade på samma fabriks finishavdelning. Woods nitton år på företaget avslutades i samband med en konflikt som uppstod efter att Dunhills ledning förbjöd silvermontering på Charatan, som man just förvärvat.

L&JS och märkets tillkomst

Wood blev självständig omkring 1978–79 och startade sin egen verkstad på Carpenter's Road i stadsdelen Stratford i östra London. Beteckningen L&JS i verkstadens namn stod ursprungligen för "Leslie & Jim Silverware", efter hans partner Jim Craig; när partnerskapet upphörde fortsatte förkortningen att läsas som "Leslie John Silverware" tack vare mästarens andranamn. Under dessa år utförde verkstaden silvermontering åt Dunhill samt märken inom Oppenheimer-gruppen, James Upshall och Barling. Craig, som lämnade partnerskapet, stannade kvar i pipbranschen; efter William Taylors bortgång 2009 tog han över ledningen för märket Ashton.

Paret började tillverka sina egna pipor i början av 1980-talet. De första serierna gick under namnen Tudor, Elizabethan och Jacobean; Jacobean-pipornas munstycken var formgjutna, och namnet var dessutom svårt att uttala på den amerikanska marknaden. Omkring 1983 valdes mästarens hus namn för den nya serien, vars munstycken nu också skulle skäras för hand; så föddes Ferndown.

Stämplar, finisher och grader

Ferndowns finisher samlas under fem namn: den slätpolerade, orangeaktiga Root, den brunaktiga Tudor Root, den rödbruna Reo, den ljusa Tan och den rustika Bark. I källorna förekommer även mellanliggande beteckningar som Antique Bark. Under stommen stämplas märkesnamnet, finishnamnet och "Hand Made In England, Les Wood"; på silverbandet finns stämpeln L&JS samt sterlingmärket 925. Storleken anges på en skala från en till fyra stjärnor; exemplar där ådringen löper rakt genom hela pipan märks med SG. Pipor avsedda för den tyska marknaden distribuerades under stämpeln Elwood, eftersom ett liknande namn redan var registrerat där. Samma verkstad tillverkade även egna pipor under andra namn för återförsäljare som James Barber och Astleys.

Verkstadens metod

Tillverkningen var uppdelad i två: Les svarvade stommen, skar till vulkanitstaven och formade munstycket för hand; Dolly ansvarade för slipning, polering, färgning och slutfinish. I parets oljehärdning applicerades oljan inte bara på huvudets utsida utan även på insidan.

Det var även Dolly som skapade den Bark-yta som blivit märkets signum. Processen utfördes genom att en borrspets, slipad till två vassa spetsar, pressades mot stommen vid högt varvtal; strukturen som uppstod av de bortsprängda partiklarna jämnades sedan till med stålborste och sandpapper. Tekniken sägs härröra från Peter Wilson, som arbetade hos Duncan Briars. Bark är en form av rustisering, en ytbehandling, inte sandblästring; verkstadens sandblästrade stommar var få till antalet, och sandblästringen utfördes i Kanada.

Källorna är inte eniga om årsproduktionen: i mästarens egen skildring talas om några hundra pipor, medan uppgifter baserade på försäljningsregister nämner siffror nära tvåtusen. Makarna Wood gick i pension 2016, och med det upphörde märkets regelbundna produktion.