Fribourg & Treyer

Fribourg & Treyer var ett av Londons äldsta tobakshus. Butiken, vars grundande enligt tradition dateras till 1720, drevs i två och ett halvt sekel på sin adress i Haymarket och byggde sitt egentliga rykte på snus. Anledningen till att pipentusiaster minns firman är de blandningar och pipor den lät marknadsföra i eget namn.

Grundande och namnets tillkomst

Verksamhetens ursprung går tillbaka till familjen Fribourg, som sägs vara av schweiziskt ursprung. Årtalet 1720 som anges för grundandet bygger på tradition, inte på dokument: den äldsta bevarade räkenskapsboken från butiken är daterad 1764. Ett fastare spår finns i ett skatteregister från 1767, som visar att Peter Fribourg betalade skatt för en fastighet i Haymarket. Det andra namnet kommer från den tyskfödde Gottlieb Treyer, som gifte sig med Martha Evans från familjen Evans, redan delägare i verksamheten. Treyers efternamn lades till det redan etablerade Fribourg-namnet, och firman fick därmed det namn den skulle bära fram till sin nedläggning.

Rykte som snushus

Husets huvudsakliga verksamhet var under lång tid snus. Omkring 1820 kom ungefär nio tiondelar av försäljningen från snus; röktobak var den lilla resterande andelen. Cigaretter och cigarrer kom inte in i sortimentet förrän från mitten av 1800-talet. Butiken förknippades även med turkisk tobak; sådana tobaker har länge räknats som ryggraden i högklassiga blandningar inom engelsk piprökning och behandlas idag under rubriken orientalisk tobak. Bland kunderna nämns namn som skådespelaren David Garrick, kung Georg IV och tidens främsta modeikon Beau Brummell. Byggnaden på Haymarket 34, vars fasad till stor del är bevarad, har idag skydd som byggnadsminne.

Pipor och nedläggning

Fribourg & Treyer hade aldrig en egen pipverkstad. Butiken följde en vanlig metod inom tobakshandeln: den lät utomstående tillverkare göra piporna och stämplade bara sitt eget namn på dem; vem som faktiskt tillverkat piporna finns i de flesta fall inte dokumenterat. Detta angreppssätt utgör den grundläggande skillnaden mot firmor som Barling eller Comoy's, som tillverkade i egen fabrik: här står namnet inte för tillverkningen utan för urvalet och detaljhandeln. Att stämpeln väcker samlarintresse hänger därför mer samman med butikens historia än med pipornas tekniska egenskaper.

Berättelserna om firmans slutskede går inte helt ihop. Det sägs att den på 1970-talet övergick till Imperial Tobacco och, oförmögen att bära hyran i Haymarket, flyttade till Regent Street; dessa detaljer har inte kunnat bekräftas i oberoende källor. Vad som är bekräftat är att butiken stängde 1981 och att recepten för snus och tobak bytte ägare. Märkesnamnet förs idag vidare av det anrika snustillverkningsföretaget Wilsons of Sharrow i Sheffield. Husets gamla blandningar väcker fortfarande nyfikenhet bland entusiaster som följer den engelska blandningens tradition.