Gabrieli Pipes: en Pennsylvania-mästare som gick från köket till verkbänken

Gabrieli Pipes är namnet på en pipverkstad som Dan Chlebove driver ensam i Bethlehem, Pennsylvania. Märket bär namnet efter mästarens son Gabriel. Produktionen är småskalig och bygger inte på svarv: varje pipa formas för hand, och inga två exemplar är identiska. Gabrieli räknas till den generation små amerikanska verkstäder som i början av 2000-talet kunde nå köpare genom nätgemenskaper och auktioner.

Formgivning och material

Grovformen tas inte fram i svarv; mästaren arbetar med rasp och slipskiva. Metoden föredras eftersom den låter varje block följa sin egen ådring i stället för att lämna symmetrin åt maskinen. Enligt mästarens egen uppgift överstiger årsproduktionen inte sextio pipor.

Den briar som används i huvudena är huvudsakligen platåblock från Italien och Korsika; i källmaterialet nämns ibland även algerisk briar, men denna uppgift har inte bekräftats oberoende. På munstyckessidan dominerar tysk ebonit och spräcklig ebonit (brindle); på begäran bearbetas även akryl.

Regleringen av luftkanalen är en av de detaljer som verkstaden lägger vikt vid. Hålet borras koniskt så att diametern inte förträngs längs skaftet; springan i munstycket skärs för hand och vidgas trattlikt för att ge röken fritt lopp. Vid skarven mellan skaft och munstycke används en delrintapp.

Ytbehandling och stämpel

Från verkstaden kommer både slätpolerade och räfflade (rustika) ytor. Verktyget som används för räffling är en enkel anordning bestående av spikar fästa i en perforerad aluminiumplatta; enligt restaureringstexter fick mästaren detta verktyg i present av den italienske pipmakaren Alberto Bonfiglioli efter ett möte i Richmond. Uppgiften bygger på en enda källa.

Stämpeln sitter under skaftet: namnet Gabrieli i bågform, därunder texten USA och ett korstecken som anspelar på stadens moraviska historia.

Mästarens bakgrund

Chlebove kom sent i livet till piptillverkningen. Genom att fadern var snickare och möbelmakare kom han tidigt i kontakt med trä, men utövade sitt yrke i decennier som kock i köket. I sina första försök köpte han block från leverantörer som sålde färdigt material, och köpte även munstycken som han sedan bearbetade själv.

Hans bekantskap växte genom de tävlingar för amatörmakare som en piptidskrift arrangerade. Enligt uppgift publicerades två av hans arbeten på hederslistan i 2000 års tävling, och 2002 kom fem av de sex pipor han skickade in med i tidskriften; dessa siffror bygger enbart på mästarens egen berättelse och bör läsas med försiktighet. Under senare år kom arbetena i omlopp först via nätauktioner, sedan via märkets egen presentationssida.