Gambier

Gambier är en fabrik för lerpipor som verkade 1780-1928 i staden Givet i Frankrike, vid gränsen till Belgien. Märket blev känt för pipor vars kammare formgjutits som ett igenkännligt ansikte eller en figur, och betraktas som Frankrikes mest utbredda lerpipmärke under 1800-talet.

Från Familjeverkstad till Fabrik

Verkstaden som grundades 1780 av Jean Gambier från Dieppe tillverkade under sina första år motsvarigheter till de långskaftade holländska piporna som var tidens standard. Hans son Joseph Gambier, som tog över verksamheten 1817, gjorde två förändringar: han förkortade skaftet och lade till avtagbara munstycken vid kammarens hals, och började därefter gjuta kammaren i form av ett porträtt. Så uppstod de första exemplen i industriell skala av traditionen med porträtt avbildade på pipor.

Verkstaden köptes 1835 av Minervin Hasslauer; året därpå utökade han kapaciteten genom att även köpa en grannpipmakares tomt och byggnad. Försäljningskontor öppnades i Paris 1846 och i London 1860; kontoret i London var i drift fram till 1896. Guldmedaljen från Parisutställningen 1849 och övertagandet 1867 av den konkurrerande fabriken Blanc-Garin i Givet gjorde företaget till regionens största tillverkare: 1868 arbetade sexhundra personer i verkstäderna.

Lera, Form och Bränning

Valet av Givet avgjordes av närheten till leran kallad "derle", som hämtades från den belgiska Andenne-trakten. Denna gråa, fetaktiga lera var lätt att forma, blev vit ur ugnen och drog med sin porösa struktur åt sig förbränningsresterna. Genom lätt färgning kunde man även framställa kammare som imiterade skumbrytsten.

Leran fick först ligga i vatten och vila i flera veckor, och innan den lades i formen öppnades rökkanalen längs skaftet med en oljad spett. Kammaren som kom ur formen brändes vid låg temperatur, och om den skulle färgas målades den med en pigmentblandning och emaljerades vid hög värme. Formarnas utförande var det som utmärkte märket: dyra modeller fick formar av brons, medan enklare modeller fick formar av gjutjärn eller aluminium, urholkade inifrån.

Figurkammare och Jacob

Bland formernas motiv fanns politiska och historiska porträtt, operasångare, mytologiska figurer, djur, växter och dagens händelser; antalet modeller uppskattas överstiga sextonhundra. I 1868 års katalog syns även kammare av röd lera i formen chibouk, men dessa togs bort ur senare kataloger. Firmans kataloger räknas idag bland de mest studerade gamla pipkatalogerna.

Den bäst säljande modellen var Jacob, vars skägg lämnar ett bekvämt utrymme för att hålla den heta kammaren; enligt uppteckningar tillverkades närmare ett dussin formvarianter. När kopior spreds lät firman gravera in orden "jag är den äkta Jacob" ovanpå turbanen på vissa formar. Rättegången mot obehörigt bruk av namnet Gambier avgjordes 1861 med en dom om illojal konkurrens; domen fastställdes av högre instanser och blev prejudicerande i tvister om kommersiella namn.

Nedgång och Avveckling

Fransk-tyska kriget 1870 avbröt produktionen tillfälligt. Under de följande åren krympte kopior, cigarettens frammarsch och briarpipans uppgång snabbt marknaden för lerpipor; antalet anställda sjönk till 550 år 1875, 410 år 1880 och 216 år 1900. Företaget ombildades till aktiebolag den 4 mars 1908, och ett år senare var personalstyrkan 102 personer. Under första världskriget, när Ardenne-regionen ockuperades, förvandlades verkstäderna till fältsjukhus. Produktionen återupptogs i början av 1920-talet, men 1923 arbetade endast fyrtio personer där. Maison Gambier avvecklades 1928; i avvecklingsinventeringen finns 1 250 formar registrerade. Vissa källor anger att produktionen i praktiken upphörde redan 1926.