Genod

Genod är varumärkesnamnet som en verkstad i den franska staden Saint-Claude – i oavbruten drift sedan 1865 – antog 1970. Namnet är förhållandevis nytt; däremot går bänkarna och handlagen bakom det tillbaka till den allra första generationen då briarpipan föddes. Genod förknippas därför mer med en obruten tillverkningstradition än med enskilda pipor.

Verkstadens arvskedja

Enligt uppgifter grundades verkstaden 1865 av en medlem av den familj som senare skulle bli känd i London under namnet Comoy's of London; kort därefter gick man samman med en partner vid namn David och antog namnet Comoy-David. 1923 övergick rörelsen till Georges Vincent och blev känd som Vincent-Genod. Från 1939 arbetade Vincent tillsammans med sin svärson John Craen, som ansvarade för verkstadens tekniska arbete.

Den tredje generationen trädde in 1959 när Jacques Craen anslöt sig till verkstaden. Craen, känd som "Jacky", tog över ledningen för Société Vincent-Genod 1970 och lanserade samma år varumärket Genod; enligt vissa uppgifter formaliserades varumärkesnamnet först några år senare, 1974. Efter att Craen 1977 tagit över hela rörelsen öppnade han en butik mitt i stan, vid Place de l'Abbaye, och inledde guidade visningar av verkstaden. Detta andra beslut räknas som ett av de tidiga exemplen på hur Saint-Claudes pipotillverkning kopplades samman med turism.

Sébastien Beauds era

Den unge pipmakaren Sébastien Beaud började enligt uppgift arbeta i Craens verkstad 2006 och lärde sig yrket direkt vid bänken. Precis som Craen själv en gång gjort tog han först ansvar för varumärket Viou; hela rörelsen övergick senare till honom. Traditionen med guidade visningar fortsatte även under Beauds tid.

Beauds namn började efter 2011 även bli känt i amerikanska pipokretsar. Detta intresse bidrog till att formsortimentet och storleksspannet för linjen som säljs under namnet Genod växte.

Tillverkningssätt

Verkstaden arbetar med liten personalstyrka; tillverkningen förblir i handmässig skala. En betydande del av maskinerna har ärvts från tidigare generationer och är uppställda enligt den klassiska arbetsfördelningen i Saint-Claude: urborrning av kammaren, svarvning av huvud och skaft, borrning av rökkanalen, inpassning av munstycket och den slutliga ytbehandlingen är separata arbetsmoment. Det är i stor utsträckning just denna ordning som visas för besökarna.

Formsortimentet bygger på de klassiska former som briarpipor fick i slutet av 1800-talet; eftersom stadens formtradition sträcker sig längre tillbaka än de senare engelska designernas spridning, räknas detta sortiment som gammalt. Ålderdomliga detaljer som munstycken av horn eller briar bevaras också som en del av traditionen. Genods plats är att vara den direkta arvtagaren till den ordning som etablerades i Saint-Claude efter briarrevolutionen.