Register över spanska pipmärken

Register över spanska pipmärken samlar i alfabetisk ordning pipnamn som grundats i Spanien, drivs av spanska pipmakare eller vars produktion har sin bas i Spanien. Tyngdpunkten för landets piptillverkning har länge legat i Katalonien: både de sågverk som bearbetar briar-stocken och de första serietillverkande verkstäderna är koncentrerade dit. Madrid utgör däremot en egen ådra genom sin tobaks- och klubbkultur, medan Extremadura bidrar med en lantlig hantverkstradition inriktad på trä och sten. Nedanstående poster sammanfattar endast dokumenterade fakta; punkter där källorna saknar information anges uttryckligen.

Märken

• Anfield — namnet på en av de pipserier som firman Ibérica de Pipas ger ut. Källorna innehåller inga ytterligare uppgifter om seriens produktionsperiod eller kvalitetsnivå.

• Antonio Sanmartin — den spanske pipmakaren Antonio Sanmartin Abad stämplar sina pipor med sitt eget namn. Verkstadens läge och produktionens omfattning framgår inte av källorna.

• Arturo del Pozo — namnet kommer från pipentusiasten Arturo del Pozo, en av de första som öppnade en specialiserad tobaksaffär i Madrid; märkets pipor tillverkades för hans butiker. Del Pozo var pådrivande vid bildandet av piprökarklubbar i Spanien och anses vara grundaren av Madrids pipklubb.

• Carsipe — Carles Royo Porta tillverkar under detta namn handgjorda pipor i staden La Seu d'Urgell i provinsen Lleida i Katalonien. Källorna innehåller inga detaljer om mästarens arbetsmetod.

• Cordoban — ett namn som i Spanien tillverkades för firman Oppenheimer Pipe för att ingå i deras egna GBD-kataloger. Det kännetecknas av en egen typ av sandblästringstextur och bär vanligen särskilda stämplar. Länge trodde man att det rörde sig om GBD:s andrasortering, men så är inte fallet: piporna är inte tillverkade av GBD och formserien sammanfaller inte med GBD:s former. Cordoban-pipor förekommer i många GBD-kataloger från 1960- och 1970-talen.

• Cristino Crespo Peregrino — namnet på en spansk hantverkare verksam i byn El Gasco i Nuñomoral, Cáceres, det vill säga i det inre av Extremadura. Han tillverkar grovtexturerade (rustika) pipor av lokal vulkanisk sten samt av briar, valnöt och olivträ; hans pipor bearbetas med dekorativa motiv.

• El Picú — namnet på pipor tillverkade av äldre hantverkare från Extremadura i regionen Las Hurdes i Cáceres. Dessa pipor är mer att betrakta som prydnads- och etnografiska föremål än för dagligt bruk; de har ett schematiskt och geometriskt formspråk. Förutom olivträ, briar och valnöt används också mineralet ringwoodit, som bildas när meteoritmaterial smälter samman med lokal berggrund.

• Emilio Navarro — märket bär namnet på den spanske hantverkaren som var chef för firman Sucesores de Emilio Navarro. Firmans mest välarbetade pipor ges ut stämplade både med namnet Emilio Navarro och med Bruken-symbolen, som är samma firmas egentliga varumärke. Samma firma tillverkar också märkena ENA och New Bond.

• Everest — ett spanskt märke som skapades 1933, med produktion hos Pipas Nubió. Enligt uppgifterna upphörde den ursprungliga produktionen efter en tid, och namnet har på senare tid återanvänts som Ibérica de Pipas andra varumärke.

• García — förknippas med namnet på den spanske hantverkaren F. Jesús García, verksam i Sevilla. García tillverkar sina pipor mestadels åt vänner och delvis på beställning; han är medlem i den andalusiska pipklubben.

• Ibérica de Pipas — enligt egen presentation ett spanskt företag grundat 1919; utöver piptillverkning framställer det även presentartiklar och hushållsföremål i trä. Man uppger att man tillverkar specialbeställningar efter kundens egen design. Serien Anfield samt namnet Everest, som återupplivats som andra varumärke, tillhör detta företag.

• Majorca — ett namn som förekommer på pipor tillverkade i Spanien. Ingen dokumenterad information finns; endast varumärkesnamnet är belagt.

• Nubió — Pipas Nubió anses vara det första spanska företaget som förenade pipsvarvning och slutbearbetning under ett och samma tak. Joseph Nubió slog sig ner i Vic utanför Barcelona efter att ha köpt pipframställningsmaskiner från Saint-Claude, och grundade firman samma år. På senare tid har Jordi Nubió stått i spetsen för verksamheten. Everest, som skapades 1933, är också en produkt från detta företag.

• Pipas Sigmund — märket uppstod när Segimon Baulenas 2001 började arbeta för egen räkning. Baulenas började 1973 vid pipfabriken Salvatella i regionen Girona, där även hans far arbetade, och lärde sig hantverket där. Han tillverkar sina pipor helt för hand av spansk briar av hög kvalitet; brezo-stocken han hämtar från sågverket torkar han naturligt under egen övervakning i mer än två år. Baulenas tillverkar även pipämnen med förborrade hål samt andra föremål av briar, och utför pipreparationer.

• Salas-Zazo — det gemensamma märket för två svarvare verksamma i Madrid, Ramón Salas och Ricardo Zazo. Paret slog sig 1967 ner i sin lilla verkstad vid Costanilla de los Desamparados; de ägnade sig huvudsakligen åt pipreparationer men tillverkade även pipor för tobaksaffärer och på specialbeställning. Verkstaden stängde i december 2001, Ramón gick i pension, och Ricardo — den egentliga mästaren, känd som "Maestro Zazo" — flyttade sina verktyg till Arturo del Pozos butik. Där handledde han unga pipmakares utbildning och fortsatte med reparationer och ett litet antal pipor. Ricardo Zazo dog den 22 november 2002. Märkets bästa arbeten är de serier som bär signaturen Maestro Zazo.

• Salvatella — grundades 1883 av Enric Moulines Giralt i Katalonien, som länge var centrum för både briarproduktion och piptillverkning. Giralt hade utbildats hos franska pipmakare innan han startade eget, och de första åren lade han tyngdpunkten på bearbetning av briar; firman gick över till piptillverkning först när Giralts brorson tog över ledningen. Fabriken, som under sin mest produktiva period tillverkade upp till hundrafemtiotusen pipor per år och sålde till många länder i världen, stängde 2001. Bland de svarvare som utbildades i firman fanns även Segimon Baulenas, som började arbeta 1973 och senare tillverkade sina egna pipor under namnet Pipas Sigmund.

• Santané — märket för Josep Santané i Ribas, född i Tossa de Mar i provinsen Girona i Katalonien; han räknas som en av det fåtal namn som fortsätter handgjord piptillverkning i landet. Hans intresse för träarbete kommer från farfadern Dionís; som barn tittade han i timmar på när denne byggde miniatyrbåtar. Han använder lokal briar och lägger ner mellan tio och tjugo timmar på varje pipa; utformningen utgår ofta från kundens eget förslag. Han tillverkar endast unika pipor; dessa är få till antalet, signerade och levereras var och en med eget certifikat.

• Taioli — Siro Taioli omnämns ibland som pipmakare eller designer, men enligt källorna är hans egentliga verksamhet distribution i Spanien av Pipa Croci-pipor, tillverkade av Paolo och Gianni Croci i Mantova; pipor stämplade med hans eget namn är därför specialetiketterade produkter. Hans mest uppmärksammade arbete är en serie på nio pipor tillägnade Tempelherreordens nio grundare. Dessa pipor presenteras i ett sammetsklätt trähölje och har en guldring vid skaftets ände som bär ordens kors.