Jan Andersson

Jan Andersson är en svensk forskare, samlare och föreningsmänniska som satt den skandinaviska traditionen av handgjorda pipor på pränt. Namnet står inte för ett märke utan för ett dokumentationsarbete: han har fångat den verkstadskultur som under andra hälften av 1900-talet föddes i Danmark och spreds till Norge och Sverige, genom att träffa mästarna personligen. Mycket av den kunskap som idag finns om skandinaviska pipmakare i olika referensverk bygger, direkt eller indirekt, på det material Andersson samlat in.

Böcker

Anderssons första omfattande arbete är den monografi han skrev om Bo Nordh. Boken Bo Nordh, Pipemaker gavs enligt återförsäljarnas register ut på engelska i slutet av 2000-talet, och en senare utgåva bar Briar Books Press signum. Boken utmärker sig genom att visa nästan samtliga former som mästaren skapade samlade på ett ställe; på så vis fungerar den som en samlad formkatalog för läsare som annars inte har möjlighet att se piporna en och en.

Hans andra och mer omfattande verk, Scandinavian Pipemakers, kom 2012 efter fyra års förberedelse. Boken, ett rikt illustrerat och omfångsrikt band, samlar över femtio pipmakare från Danmark, Sverige och Norge i en enda berättelse. Övergången mellan generationerna görs särskilt synlig här: bokens röda tråd är hur den verkstadstradition som formades kring Sixten Ivarsson förs vidare hos senare namn som Jess Chonowitsch eller Eltang. Det uppges också att Andersson förberett ett separat verk om Tom Eltang; detta verks bibliografiska uppgifter har inte kunnat bekräftas i oberoende källor.

Klubb- och tidskriftsarbete

Anderssons författarskap kan inte skiljas från hans klubbverksamhet. Han har under många år varit sekreterare i Svenska Pipklubben (Pipe Club of Sweden) och skött redaktionsarbetet för klubbens regelbundet utgivna tidskrift Rökringar. I vissa källor nämns han även bland klubbens grundare; i klubbens egen presentation anges han dock endast som sekreterare. Enligt klubbens egen uppgift har den flera hundra medlemmar, varav en del bor utanför Sverige. Klubben är känd för att lägga till engelska sammanfattningar i tidskriften för sina utländska medlemmar; denna detalj visar att Anderssons arbete redan från början blickat bortom de nationella gränserna. Denna internationella hållning i klubbpublikationer intar en särskild plats inom pipklubbstraditionen.

Position

Anderssons bidrag kommer inte från hans egna pipor utan från att han synliggjort andras arbete; han har själv tillverkat pipor på amatörnivå. Han har tillbringat en stor del av sitt vuxna liv med att röka och samla pipor och har tillsammans med sin fru bott i den lilla orten Tyringe i södra Sverige. Att kunskapen kring den danska skolan idag kan förmedlas på ett samlat sätt beror i hög grad på den här typen av dokumenterande arbete.