JHW Pipes (Jack H. Weinberger)

JHW Pipes är verkstaden som en pensionerad advokat inrättade i källaren till sitt hem i New Jersey och som under hela 1970-talet blev en av de mest omtalade adresserna inom amerikansk freehand-piptillverkning. Märkesnamnet kommer från initialerna som grundaren Jack H. Weinberger präglade in i sina pipor; bland samlare associeras stämpeln än i dag med just dessa tre bokstäver.

Verkstaden i källaren

Enligt uppgifterna lade Weinberger ned sin advokatverksamhet i Virginia i slutet av 1960-talet och slog sig ned i West Caldwell, där flera familjemedlemmar redan bodde. Han hade rökt pipa hela livet; själva tillverkningen lärde han sig efter pensioneringen, utan att gå igenom någon regelrätt lärlingstid. Enligt uppgift bestod hans enda utbildning i att noga studera piptillverkaren Max Schultes arbete i Maplewood. Därefter gjorde han om ett litet rum i källaren till en verkstad, byggde om begagnade maskiner efter eget behov och byggde själv upp hela sin leveranskedja: ebonit till munstyckena hämtade han först från England, sedan från Tyskland, och plateaubriar till huvudena från Grekland.

Tajmingen var gynnsam. Under de åren väckte de fritt formade piporna från den danska skolan stort intresse i USA, samtidigt som antalet amerikanska tillverkare som kunde leverera samma sak var lågt. De första JHW-piporna fick snabbt gensvar hos tobaksaffärer i New Jersey, och Weinberger blev inom kort en heltidstillverkare som tillbringade merparten av sina dagar vid arbetsbänken.

En verkstad byggd av gymnasieelever

Weinberger täckte sitt behov av medhjälpare från gymnasiet i närheten, och verkstaden växte med åren till ett slags inofficiell skola. Eleverna tog hand om grovformning, borrning, slipning och polering, medan mästaren själv gav pipan dess slutliga finish. Bland namnen som gick igenom denna verkstad märks Curt Rollar, Mark Tinsky, Weinbergers systerson Vic Steinhart, pipmakaren Joe Cortigianos sonson Scott Parfumi, Diane Doerr som blev känd för sin böljande bearbetning av huvudkanten, samt Frank Augsburger som bara stannade några månader. Steinhart bröt sig loss tillsammans med skolkamraten Mitch Kaufman och startade sin egen verkstad under namnet SK Pipes.

Med tiden blev Rollar verkstadens ledande hand; han kunde ta fram hela repertoaren, från klassiska former till de mest fritt tolkade. Det gav Weinberger utrymme att ägna sig åt affärssidan. Märket spred sig först till grannstaten New York; RTDA-mässan i New York 1973 gav sedan ett rikstäckande genomslag. Samma år uppmärksammades Weinberger i en artikel om piptillverkare som publicerades i The New York Times.

Upplösning och eftermäle

Verkstadens mest intensiva period låg omkring 1976: efterfrågan hade sprungit ifrån produktionen, samtidigt som Weinberger själv i stor utsträckning dragit sig tillbaka från bänken och ägnade sig åt experimentella pjäser. I slutet av 1978 lämnade Rollar och Tinsky verkstaden för att grunda sitt eget märke American Smoking Pipe Co., och verkstaden förlorade därmed sin egentliga kraft. De nya gymnasieelever som tog deras plats kunde inte fylla tomrummet, produktionen avtog gradvis och Weinberger dog 1982.

Weinbergers bestående betydelse ligger i att de ungdomar som gick igenom hans verkstad senare blev de namn som grundade den amerikanska scenen för handgjorda pipor. Beteckningen "Amerikas Sixten Ivarsson", som användes om honom efter hans död, har dock inte fått allmän anslutning inom samlarkretsarna. JHW-stämpeln räknas ändå som en av grundadresserna inom den amerikanska freehand-rörelsen.