John C. Loring

John C. Loring (1944–2009) är en amerikansk pipsamlare och forskare som är känd för sitt arbete med dateringen av Dunhill (White Spot)-pipor. Enligt dödsannonsen föddes han i Madison, Wisconsin, och verkade som jurist. Hans arbetssätt, att ställa stämpelformer, samtida kataloger och patentregister sida vid sida och pröva dem mot varandra, räknas som ett av de steg som förde Dunhill-historieskrivningen från berättelse till dokument.

Dunhill-boken

Det verk som gav honom uppmärksamhet, "The Dunhill Briar Pipe – the patent years and after", gavs ut i första upplaga i juni 1998; den räknas som den första bok som enbart tillägnats Dunhill-pipan. Titelns "patentår" syftar på perioden före 1955, då företaget präglade patentnummer på sina pipor. Boken är inte enbart en dateringsguide: den behandlar förändringen i stämplarna tillsammans med märkets utveckling från 1905 och framåt.

Det som skiljer guiden från liknande verk är från vilket håll frågan angrips. Tidigare guider utgick från året och beskrev det årets stämpel, men Loring vände på riktningen; läsaren gick från den stämpel han hade i handen till året. Detta hade en praktisk grund: samlaren har stämpeln i handen, det han inte vet är året. För pipor där ingen datumkod någonsin präglats, eller där koden är för sliten för att läsas, upprättades dessutom tabeller över patentnummer och stämpeltext (nomenclature); dessa tabeller gör det möjligt att placera en pipa inom ett intervall på några år. Lorings slutsats var att Dunhills praxis med datumkoder infördes under 1921, och att en regelbunden prägling på piporna blev allmän först året därpå; denna distinktion är avgörande vid datering av tidiga, okodade exemplar. Boken innehåller även kriterier för datering av Parker-märkta pipor, förpackade Dunhill-tobaker och pipetillbehör. Texten innehåller inte ett enda fotografi; Loring förklarade detta med sin önskan att sprida kunskapen han satt inne på utan dröjsmål.

Katalogsamlingen

Hans andra stora verk är en samlingsvolym avsedd att lösa forskarnas källbrist. Verket, som gavs ut i tre band i december 1999 och kompletterades med ett fjärde tilläggsband 2002, samlar i sin helhet trettiotre Dunhill-kataloger från perioden 1910–1962; till detta läggs tjugonio pippatent tagna mellan 1904 och 1940. Cirka 1 500 katalogsidor skannades. Banden är indelade efter period: 1910–1926, 1927–1935, 1936–1962 samt tilläggsbandet. I tilläggsbandet ingår företagets första omfattande katalog från 1917, en formkatalog framtagen för återförsäljare i början av 1930-talet, en amerikansk katalog daterad till omkring 1943, samt julkatalogerna från 1952–1953 där efterkrigstidens ODA-serie för första gången visas. Loring beskrev syftet med samlingen som att skapa ett gemensamt arkiv som skulle förhindra att dessa källor stannade kvar hos en enda person eller ett enda företag.

Artiklar och samling

Utöver böckerna skrev han ett stort antal korta studier ägnade enskilda ämnen: framväxten av garantin med den vita pricken, efterkrigstidens ODA/800-serie, ett försök att spåra de tidigaste exemplen på Shell-avslutningen, Dunhill-pipan före 1925, samt en genomgång av Dunhills tobaksblandningar baserad på kataloger från 1910–1990.

Sommaren 2009 beskrev han sin samling som omkring 160 Dunhill-pipor och cirka 80 pipor av andra märken. På Dunhill-sidan dominerade 1910- och 1920-talen samt de stora modellerna från 1930–1950; churchwarden och skulpterade huvudmodeller väckte särskilt intresse. I resten av samlingen ingick märken som Barling, Charatan, Comoy's, GBD, Peterson, Castello och Savinelli. Japanska tobaksföremål utgjorde en egen del av samlingen: kiseru-pipor, tobaksbrickor kallade tabako-bon, samt kiseru-fodral.

Vad han lämnade efter sig

Efter hans död stängdes hans personliga webbplats, och hans texter försvann från internet. En betydande del av materialet samlades senare på nytt på Pipedia, med stöd av det tillstånd han gett medan han levde. I diskussioner om Dunhill-stämplar räknas Lorings tabeller fortfarande som en av de första källorna man vänder sig till.