Karlheinz Joura

Karlheinz Joura (f. 1942) är en tysk pipmästare verksam i Bremen, känd för sina rakådriga (straight grain) ljungrots (briar)-pipor. Han lärde sig aldrig hantverket vid en mästares sida, utan gav sig i kast med det på egen hand i början av trettioårsåldern. Hans princip om liten och noggrann produktion har gjort honom känd även utanför Tyskland; i internationella samlarkretsar räknas han bland sitt lands mest eftertraktade tillverkare.

Från Böhmen till Bremen

Joura föddes 1942 i Böhmen, inom dagens Tjeckiens gränser. Familjen tvingades lämna området 1946 och bosatte sig i Rostock; hans barndom och ungdom tillbringades därmed i Tyska demokratiska republiken. Han utbildade sig till maskinmontör och avancerade samtidigt inom simhopp, och tog sig 1961 in i landets elitlag. Samma höst gömde han sig i lastutrymmena på ett fraktfartyg och flydde till Västtyskland; källorna är oense om fartygets flagg och hamnen han landade i. Han bosatte sig i Bremen, där hans vänner bodde, och tävlade en tid till, men kom aldrig in i det olympiska laget. Därefter arbetade han i ungefär tio år som utbildad gymnastiklärare i skolor.

Från lärare till pipbänk

Enligt uppgift började han röka pipa 1970; tanken att göra sin egen pipa föddes ur detta intresse. Han tillverkade sina första exemplar 1974, först åt sig själv och sedan åt lärarkollegor; ett år senare erbjöd han sin första pipa till en tysk återförsäljare. Efter en övergångsperiod på tre år lämnade han 1979 sitt trygga läraryrke och blev pipmästare på heltid. Även hans råmaterialkontakt sträcker sig tillbaka till samma år: från 1974 köpte han block från den italienske briarhandlaren Filippo Romeo. Piporna som kommer från detta mycket lagrade trä kallas bland samlare för "Romeo".

Bänk och metod

Han är känd för att själv bygga om de flesta av sina maskiner; det berättas att motorn som driver bandslipen tidigare hörde till en kaffekvarn. Han räknas som en av de få friformsmästare (freehand) som borrar luftkanalen för hand utan att överlåta det till maskin. Sina munstycken (stem) skär han för hand ur högkvalitativ vulkanit; han anser att ett tunt munstycke torkar ut röken. Vilket steg i processen som helst underkastas kassation om blocket visar sig ha en brist. Han har begränsat sin årliga produktion till några hundra pipor, och istället för att visa upp sig på mässor har han föredragit att ta emot köpare i sin egen hemverkstad; den enda kollega han uppges ha besökt är Bo Nordh. Formerna han skapar anses ligga nära traditionen från den danska skolan.

Stämplar, grader och kontinuitet

Enligt återförsäljar- och samlarregister märks Jouras pipor med ett flerstegssystem: sandblästrade (sandblast) delar förblir gradlösa; de släta följer stegen 7, 8, 9 och A, ovanför dessa kommer Infinity-serien, och högst upp den sällsynta King-graden. Joura skiljer sig också genom att stämpla briarens ursprung: en stjärna markerar Korsika, en tobaksplanta Sardinien, och ett löv trä från södra Frankrike. På vissa pipor anges även året blocket köptes.

Mästarens son Fabian Joura började efter avslutad skolgång, vid nitton års ålder, utbildas hos sin far, och fick vid tjugo års ålder sin egen stämpel: ett F med två punkter, med namnet Joura placerat i en cirkel runt och ovanför. Karlheinz Jouras officiella webbplats har en tid inte varit i drift; verkstadens verksamhet fortsätter inom familjen i Bremen.