Keresaspa (Saeed Nazarli)

Keresaspa är namnet under vilket Saeed Nazarli (f. 1991), verksam i Teheran, signerar sina pipor; tillverkaren själv går även i communityn under detta namn. Skalan är liten: enligt uppgift kommer det omkring trettio pipor om året från verkstaden. Nazarlis fru gör också pipor, under namnet Atin.

En självlärd verkstad

Nazarli började röka pipa 2010 och blev snart en entusiast som läste in sig och forskade i ämnet. Han var med och grundade Irans pipklubb (Iran Pipe Club), skrev artiklar om pipa och tobak för klubben och var enligt uppgift dess ordförande mellan 2012 och 2018. Han inledde sina studier inom kemiteknik och fortsatte med arkitektur; innan han vände sig till pipor gick han också en period i lära som luthier (tillverkare av stränginstrument).

Beslutet att göra sina egna pipor föddes ur ett intresse för hantverksarbete kombinerat med en nyfikenhet på var det skiljer sig från fabrikstillverkning. År 2015 gick åt till att samla material och hitta en verkstad där han kunde hyra en svarv några timmar i veckan; den första pipan blev klar året därpå. Han hade ingen mästare som lärde upp honom: tidskrifter, böcker, forum på nätet, intervjuer med pipmakare och tillverkningsvideor var hans enda skola. Detta var under de år då inhemska handgjorda briarpipor precis introducerats i landet; verkstaden Pasargadtabac visade också sin första pipa på hösten 2015.

Mellan mått och form

Eftersom de första piporna gjordes för eget bruk kunde han para ihop en och samma panna med flera olika munstycken och personligen väga skillnaden mellan dem. Rökkanalens diameter, konens öppning och, vid behov, omborrning av pannan testades en efter en för att hitta vilken kombination som gav bäst dragning. Det sägs att han betraktar munstycket som pipans mest kritiska del och kan ägna dagar åt enbart den delen tills han når önskat resultat. För att få mer data att jämföra med bad han enligt uppgift även köpare som skaffat pipor av kända mästare om måtten på dessa pipor.

På formsidan följs två skilda vägar. När en klassisk form ska göras bestäms varje detalj i förväg, och inget avsteg tillåts i utförandet; inom communityn anses de mest kända formerna samtidigt vara de svåraste att göra felfria. Vid frihandsarbeten (freehand) är ordningen den omvända: sedan pannan grovt tagit form läses riktningen av ur briarens ådring och de ledtrådar som tillägg som bambu ger. Bland de inspirationskällor han nämner främst finns mästarna från den danska skolan och den japanska pipkonsten; samtidigt bevarar han sin trohet mot det klassiska engelsk-franska formsortimentet, i synnerhet billiardens osminkade funktionalitet. Det nämns att de akemenidiska pelarna påverkat formen och de utvidgade ändarna på vissa munstycken. Enligt uppgift blev han 2024 inbjuden att bidra med design till Guo Hui Zhangs märke GH Zhang.

Material och dekor

Pannorna är av briar, munstyckena av tysk ebonit; när han får tag i det bearbetar han även gammal bakelit eller naturligt bärnsten. Tillverkaren, som tidigare arbetat med skumsten och myrek, har de senaste åren koncentrerat sig på briar. I skaftförlängningar används olika sorters bambu och horn. Dekorsortimentet är brett: mammutbete, pärlemor, bärnsten, ben och exotiska träslag. Metallarbetet gör han själv; bland detta finns även skiktade delar tillverkade med den japanska mokume-gane-tekniken.

Namn, grader och årsstämpel

Namnet Keresaspa kommer från en mytologisk hjälte som nämns i Avesta-texterna och som på persiska kallas Gerşasp; det avestiska ordet förklaras betyda "den med magra hästar". Samma tema återspeglas även i presentationen av piporna. Graderna bär namn efter forntida gudar och symboler från Främre Orienten: högst upp Orb of Ishtar, förbehållen enbart felfria släta ytor med jämn ådring; därefter Orb of Shamash, som även omfattar de bästa sandblästringarna; lägst Orb of Seen, som innefattar standardsandblästring och rustika ytor. För enstaka exemplar som betraktas som exceptionella är namnet Keresaspa and the Azi-Dahak reserverat.

Stämpeln består av ett fyrsiffrigt år följt av ett löpnummer. Året skrivs inte enligt den gregorianska kalendern utan enligt det gamla Irans solkalender Mihr (Mithra); i denna kalender motsvarar 7761 år 2023. De fyra siffrorna i stämpeln kan därför verka obegripliga för en läsare som inte känner till denna distinktion.