Lester C. Garlow: en okänd amerikansk briarskärare

Lester C. Garlow (Lester Commodore Garlow) var en amatörmästare som på 1950-talet i USA skar figurativa briar-pipor, och som knappt var känd under sin egen livstid. Han arbetade inte för något märke, växte inte upp inom någon verkstadstradition, och lämnade efter sig omkring tjugotre pipor. Hans namn kom in i piplitteraturen först efter hans död, när spridda auktionsregister och familjeberättelser sammanställdes.

Från flottan till bänken

Enligt uppgift gick Garlow 1940 med i den amerikanska flottan och tjänstgjorde i sex år; det sägs att han tillbringade merparten av denna tid på den lätta kryssaren USS Marblehead. Fartygets officiella logg visar att det i början av andra världskriget var knutet till Asiatiska flottan i Fjärran Östern, att det den 4 februari 1942 fick svåra skador i ett flyganfall i Makassarsundet, och att det efter reparation tjänstgjorde i södra Atlanten och från 1944 i Medelhavet. Beskrivningen "i Stilla havet under hela kriget" stämmer därför inte helt överens med fartygets rutt. Marblehreds krigsöde blev även ämnet för en bok utgiven 1944.

Det berättas att skärandet inleddes ombord som en fritidssysselsättning. Efter avmönstringen köpte hans hustru Alice ett briarblock som hon sett annonserat i en butik på Manhattan, vilket riktade denna handaskicklighet mot pipan. Den första pipan väckte uppskattning i omgivningen och gick ur hans ägo, varefter de följande skärningarna blev allt mer detaljerade.

Piporna och bänken

Motiven var huvudsakligen den amerikanska västern och naturscener: pionjärer vid lägerelden, indianska ryttarkrigare, en hjortjägare, en kavallerist som ligger och siktar med gevär, huvudet av lakotahövdingen Sitting Bull, gorillahuvuden och en gorillafamilj. Ett av hans största arbeten var över 17 tum, det vill säga över fyrtio centimeter långt. Det uppges att en pipa som avbildade elva vilda hästar i galopp tog honom sju månader att fullborda. Enligt sonens berättelse avslutade han sin sista pipa 1954: på huvudet var sju afrikanska elefanter skurna, marscherande mot ett träd som utgjorde själva huvudet, med tunna elfenbensbitar använda som betar; scenen sägs ha varit inspirerad av en utställning i naturhistoriska museet i New York.

Bänken var anspråkslös. Den mekaniska utrustningen bestod av en handdriven svarv, några borrar och ett skruvstäd; själva arbetet utfördes med skärverktyg och mejslar i olika storlekar, en juvelerarsats samt skrapor och nålar som han fått från tandvården. Piporna nådde samlare via Wally Franks butik i New York; en uppsättning på nio pipor gick på detta sätt till en enda samling. Eftersom han i genomsnitt kunde göra en till två pipor om året tog skärandet aldrig över hans egentliga yrke. En Michigan-tidningsartikel från 1959 visar honom bosatt i Lansing och skriver att han fram till dess skurit 23 pipor; denna artikels beskrivning av en "nyss avslutad" skärning stämmer inte helt överens med sonens uppgivna år 1954. Garlow drabbades av en stroke 1966 och dog 1970, femtiotvå år gammal, till följd av en andra stroke.

Återupptäckt

De år han var verksam var USA:s guldålder för massproducerade pipor; medan märken som Kaywoodie och Dr. Grabow fyllde bänkarna, förblev figurativt skärande helt utanför denna produktion, som en smal sysselsättning som till stor del vilade på 1800-talets skumstenstradition. Vid en auktion i New York den 4 april 1978, som i pressen utropades som stadens första auktion helt ägnad åt pipor, bar åtta av de 291 posterna Garlows signatur; katalogen nämnde honom endast vid efternamnet. Pipan som avbildade gorillafamiljen avbildades 1983 i Harry L. Rinkers antikvärderingsguide. Ett efterlysningsinlägg som sonen Tamarack skrev på ett pipforum 2005, en tidskriftsartikel av den andre sonen Bruce 2014, samt en sammanställning publicerad 2025, förenade dessa spridda spår till en enda livshistoria. Garlows produktion, som rymdes på några få år och drevs helt ensam från början till slut, räknas i dag som ett av de sällsynta exemplen på figurativ berättarkonst tillämpad på pipan under mitten av 1900-talet.