London Castle Pipes

London Castle Pipes är en av de minst kända verkstäderna i den brittiska pipans historia. Enligt uppgift grundades den 1919 under namnet Davies & Huybrecht, och dess produkter syntes i decennier bara i hyllan hos en enda Londontobakshandlare. Av denna anledning nådde märket inte en bred köpekrets ens under sin egen tid; dess namn har i stället i huvudsak spridits bland de samlare som äger ett exemplar.

Verkstadens arbetssätt

Verkstadens hela anspråk byggde på materialets fullkomlighet. Briarblocken uppges ha kommit från Algeriet; denna uppgift har inte bekräftats av oberoende källor. Endast block utan fläckar eller sprickor sägs ha bearbetats; man valde hellre att sortera bort ett bristfälligt block än att dölja felet med fyllnadsmassa. Formrepertoaren var lika konservativ: man avvek inte från de klassiska engelska mönstren, med billiard i spetsen, och storlekarna hölls på medelnivå.

Det som verkligen skilde märket åt var beställningssättet. Huvudena skickades till butiken utan munstycke; kunden beskrev själv den munstycksform hon eller han önskade, och munstycket skars sedan för hand. Varje pipa blev på så vis en halvskräddarsydd produkt, färdigställd efter sin blivande ägares egna önskemål. På de färdiga piporna finns stämpeln "London Castle, G. Huybrecht".

Ett märke bundet till en enda tobakshandlare

Verkstadens produkter gick bara att köpa hos en enda tobakshandlare i London, känd som Smith's Snuff Shop. Butiken var G. Smith & Sons, öppnad 1869 vid Charing Cross Road och känd för sitt sortiment av snus; fram till nedläggningen 2011 räknades den som stadens äldsta tobakshandel. Att vara bunden till en enda butik höll också tillverkningen i liten skala, och verkstadens namn har förblivit i skuggan av Storbritanniens stora fabriksmärken. Många brittiska tillverkare av liknande omfattning kan i dag bara spåras genom handelsarkiv.

Nedläggning och eftermäle

Familjens siste mästare, G. Huybrecht, lade ner verksamheten i slutet av 1990-talet och gick bort några år senare. Kvar blev, enligt uppgift, över hundra huvuden, till stor del omålade och utan munstycke. Dessa huvuden togs fram på nytt i mitten av 2000-talet och kompletterades med för hand skurna vulkanitmunstycken. På så sätt förvandlades verkstadens sista arbeten till färdiga pipor flera år efter mästarens död; exakt hur många huvuden som slutfördes är dock inte känt med säkerhet. Sammanställningar som spårar liknande verkstäder som glömts av tiden nämner även London Castle i denna kategori.

Den mest kända berättelsen kring märket handlar om att den brittiske premiärministern Harold Wilson huvudsakligen ska ha använt Huybrecht-pipor, med särskild förkärlek för zulu-formen. Wilsons pipintresse är väl dokumenterat; han utsågs till "Årets pipökare" i Storbritannien 1965. Däremot finns motstridiga uppgifter om märket på de pipor han faktiskt använde, och Huybrecht-kopplingen bör därför betraktas inte som en oberoende bekräftad uppgift utan som en berättelse som förts vidare i kretsarna.