Michail Kyriazanos

Michail Kyriazanos är en grekisk pipmästare verksam på Paros i Kykladerna i Egeiska havet. Han föddes 1989 i Aten; förutom fem års universitetsstudier har han tillbringat hela sitt liv på Paros, där även hans verkstad ligger. Hans namn skrivs ibland i källorna som "Michael"; det grekiska vardagsuttalet av namnet är dock Michalis. Under produktionens första år bar hans pipor stämpeln Archaggelos; mästaren gick senare över till sitt eget namn.

Verkstadens grundande

Kyriazanos började tillverka pipor i slutet av 2010, vid tjugoett års ålder. Enligt hans egen berättelse var den första pipan han gjorde en Dublin med sadelmunstycke; den första pipa han ansåg säljbar var hans tredje. Enligt hans egna kriterier var den egentliga vändpunkten den trettonde pipan, som han säger avgjorde riktningen för hans senare arbete vad gäller form och finish.

Hans förberedelse för hantverket går tillbaka till barndomen: han vande sig tidigt vid att arbeta med handverktyg, tillverkade under studietiden trähyllor och möbler för ljudanläggningar i två år, och tillbringade från femton års ålder sina somrar hos en marmorbildhuggare på Paros. Värnplikten i Grekland varar för unga män mellan nio och tolv månader; enligt uppgifter fullgjorde Kyriazanos denna skyldighet i den grekiska flottan. Han anser att banden han knöt med de grekiska mästarna Chris Asteriou och Kostas Gourvelos, samt den kunskap han fått genom tillverkarforum, varit avgörande för hans utveckling.

Material och hantverk

Munstycksarbetet är verkstadens mest kända sida. Munstyckena skärs för hand och görs som regel av ebonit (vulkanit); akryl används bara i detaljer som ringar eller på kundens särskilda begäran. Tenon, som fäster munstycket i huvudet, är inte en färdig delrin-del utan en utsvarvad utskjutning från själva munstyckskroppen; denna metod, vanlig i gamla engelska verkstäder, upprätthålls idag bara av ett fåtal mästare. Även hålens mått är fasta: rökkanalen är fyra millimeter i huvudet och tre millimeter i munstycket, och för att jämna ut steget mellan de två måtten borras en kort konisk övergång på fyra millimeter vid munstyckets mynning.

På träsidan finns bara ett val: verkstaden använder enbart grekisk briarrot (briar) och köper stubbarna från två olika briarföretag. Enligt mästarens uppgift är veden från en av dessa källor lagrad mellan åtta och tjugosju år, hård och tät; djupporig sandblästring är svår att uppnå på grund av denna hårdhet. Den andra källans ved, som är kurerad i två till fyra år och mjukare och ljusare, bearbetas efter att ha lagrats ytterligare ett år i verkstaden.

Formuppfattning och stämpel

Symbolen i Kyriazanos stämpel är en samtida tolkning av de marmorfigurer som började tillverkas på Kykladerna omkring 3300 f.Kr. Dessa figurer räknas till de tidigaste exemplen på medveten enkelhet; mästaren säger att han valde symbolen som en motsvarighet till principen om funktionens företräde och undvikandet av onödig utsmyckning.

Samma uppfattning bestämmer även formrepertoaren. Från verkstaden kommer mestadels klassiska engelska former och deras måttfulla samtida tolkningar; de pipor mästaren själv använder är också till övervägande del av formerna billiard och bulldog. Bland de tillverkare han uppskattar nämner han Paolo Becker för att kombinera klassisk form med samtida design. Med sin enmansproduktion och sitt arbete utanför katalogsystemet räknas Kyriazanos inom ramen för begreppet artisan-pipa.