Mitch Kalter: Verkstadssidan av S&M Pipes

Mitch Kalter är en piptillverkare verksam i USA som marknadsför sina pipor under namnet S&M Pipes. Piptillverkning är inte hans första yrke; enligt egen utsago är han en pensionerad kirurg, och steget till verkstadsbänken kom som en förlängning av hans nyfikenhet på hur mekanismer är konstruerade. S&M Pipes är ett gemensamt företag mellan Kalter och hans universitetsvän Steve. Arbetsfördelningen är tydlig: pipor gjorda från grunden är Kalters område, medan reparationer av andrahands-estate-pipor är Steves. Grundandeår och formell registrering av kompanjonskapet anges inte i tillgängliga källor.

Vägen till verkstadsbänken

Briar är inte det första finhantverk Kalter prövat. Han band under många år flugor för fiske för hand, och när han sökte en ny syssla som krävde samma sorts tålamod vände han sig till piptillverkning. Sådana övergångar är inte ovanliga i kretsen kring artisanpipor; en hand som vant sig vid att arbeta med små delar kan relativt snabbt lära sig att bearbeta trä. Kalter uppger att han kom i kontakt med piprökning för första gången genom just Steve, för ungefär ett halvt sekel sedan.

Arbetsmetod

Kalters produktion bygger på en planering som avslutas på papper innan han går in i verkstaden. Vissa pipor uppstår först som en idé, och sedan söks en briar-klump som passar den; vanligare är att en klump som slumpmässigt plockats ur lådan får styra vad den kan bli. När beslutet är fattat ritas pipan i naturlig storlek med blyerts. Denna teckning omfattar inte bara ytterlinjerna, utan även tobakskammaren, luftkanalen, urtaget där munstycket ska sitta (mortise) samt de mellandelar och ringar som ska läggas till kroppen.

I verkstadsskedet tas måtten först, formen kommer sedan. Kammaren, luftkanalen och urtaget borras i svarven innan kroppen grovt formats; munstyckets tapp (tenon) och munstycksspetsen tillverkas i en metallsvarv. På så sätt fortsätter munstycksarbetet och kroppsarbetet från början som två separata linjer. De grovt formade delarna limmas ihop med epoxi inom respektive grupp, och först därefter förs de två halvorna samman. Formgivningen sker stegvis: slipskiva, fransk fil, roterande fräs och fil kommer in i tur och ordning.

När kropp och munstycke närmar sig önskad linje demonteras munstycket på nytt. Efter att den övergripande konturen tagits i svarven får det sin slutliga form för hand med fil och sandpapper. Den sista slipningen, poleringen och böjningen av munstycket utförs däremot medan pipan är monterad; syftet är att inte rubba linjeringen mellan de två delarna. Ytan förs till en finhet motsvarande 1200 sandpapper, och den avslutande behandlingen görs med karnaubavax. Kalters upplägg, med tyngdpunkt på metallsvarv, är ett typiskt exempel på den måttfokuserade arbetssyn som ofta ses hos enmansverkstäder.