Mummert (Werner Mummert)

Mummert är den verkstad Werner Mummert ensam driver i orten Otterbach i västra Pfalz. Hos Mummert möts två drag: en tekniker-vana som talar mått och toleransers språk, och en formuppfattning som inte lärts av någon mästare utan byggts upp helt genom egen observation. Verkstaden är liten och produktionen begränsad; ändå är hans arbeten mer kända i samlarkretsar i Nordamerika än i Tyskland.

Teknikerns bisyssla

Källorna pekar på mitten av 1980-talet för Mummerts start inom pipmakeri; det år som oftast anges är 1987. Denna sysselsättning förblev under årtionden i skuggan av hans egentliga yrke: han arbetade dagtid som ingenjörstekniker och kunde bara komma till svarven på kvällar och helger. Med pensioneringen vändes tempot, men produktionsvolymen växte inte; det anges att han i genomsnitt färdigställer omkring femtio pipor om året. Det uppges att verkstaden är registrerad hos hantverkskammaren (Handwerkskammer) som en svarvningsverksamhet, och att Mummert antagits till Europeiska föreningen för träsvarvare, som kräver att provarbete lämnas in till en jury för medlemskap; dessa två uppgifter har inte kunnat bekräftas av oberoende dokument.

Eftersom han inte fostrats hos en mästare har han också själv fastställt sina måttstockar, och dessa är förvånansvärt enkla. En pipa ska först gå att röka, sedan sitta bekvämt i handen, och inte välta när den läggs ifrån sig på ett underlag. Skulpturala sökanden som offrar användbarheten för utseendet ligger utanför Mummerts intresseområde.

Formspråk

Hans mest omtalade arbete är hans tolkning av bulldog-formen: ett huvud med skarpa kanter, en tydlig V-formad häl, och som sett från sidan ger intryck av att luta sig framåt. Utöver detta förknippas tre ytterligare designer med hans namn.

• Barrel: Ett cylindriskt huvud där man inte kan avläsa var piphuvudet slutar och skaftet börjar; i vissa exemplar ryms en omvänd calabash-form inuti.

• Glasskaftad omvänd calabash-poker: I stället för briar monteras ett värmetåligt, härdat glasskaft på pokerhuvudet, så att rökens rörelse inne i pipan förblir synlig. De två delarna kopplas oftast samman med fjädrar, så att de kan tas isär och rengöras.

• Apple: Bygger på en synvilla som gör huvudet platt och muskulöst sett från sidan, men fylligt sett uppifrån eller underifrån.

Han har också två egna lösningar för ytan: Deco, inspirerad av Art déco-stilens färgsyn, och Rust, som fås genom att briaren beläggs med järnpartikelrik färg vars oxidering påskyndas. Den djupa och skrovliga sandblästringstekniken byggde han upp genom åratal av försök; han säger att intresset för denna riktning väcktes när han på mässor såg arbeten av amerikanska mästare som Bruce Weaver och J. T. Cooke.

Hans teknikerbakgrund visar sig i detaljerna. På vissa modeller gjuts en liten termometer in i piphuvudet, och på vissa huvuden med kubisk form ristas en QR-kod in i botten. Han är en av de få tyska pipmästare som har en CNC-svarv; han använder dock maskinen inte för att ta fram hela pipan utan endast för vissa delar, medan formgivning och avslutning görs för hand.

Mässor och kändisskap

Enligt uppgifterna var hans första mässdeltagande 2004 i Cuxhaven; följande år syntes han på mässor i Fürth, Lohmar, Cagli och Chicago, och mellan 2016 och 2018 deltog han i mässan i Chengde i Kina. Peter Matzhold, som han träffade på mässan i Sankt Petersburg 2012, uppmuntrade honom att presentera sina arbeten för amerikanska kretsar; detta möte räknas som starten på ett långvarigt samarbete. I dag är hans namn känt inte bara i Tyskland utan även i pipkretsar i Italien, Frankrike och Danmark.