Oppenheimer Pipe

Oppenheimer Pipe är namnet på den industrikoncern som föddes ur ett Londonbaserat handelshus, grundat 1860 av en köpmannafamilj, och som under första hälften av nittonhundratalet utgjorde ryggraden i den brittiska pipproduktionen. Den är mer känd genom de märken den köpte upp och de fabriker den byggde än genom pipor i sitt eget namn.

Från handelshus till fabrik

Enligt registren grundades företaget 1860 av bröderna Oppenheimer och deras kompanjon Louis Adler; källorna skiljer sig åt om det var Charles eller Adolph som stod i spetsen vid grundandet. Företaget tillverkade inledningsvis inga pipor utan förde produkter från kontinentaleuropeiska verkstäder till den brittiska marknaden och imperiets marknader. Under de följande decennierna förändrades arbetsfördelningen mellan delägarna och ledningen samlades under en person; företaget förberedde sig under denna period för övergången från handel till tillverkning.

År 1902 tog företaget över den franska tillverkaren Marechal, Ruchon & Cie, och därmed märket GBD. Ett år senare, 1903, öppnade man sin egen pipfabrik i London. Enligt uppgift nådde anläggningen den kapacitet som planerats vid grundandet först i och med den efterfrågeökning som första världskriget medförde; åren före kriget stod den till stor del outnyttjad.

Uppköp av märken

Den egentliga tillväxten kom efter kriget, genom övertagandet av väletablerade Londonhus som råkat i svårigheter. Adolph Frankau & Co, grundat 1847 och tillverkare av BBB-pipor, hamnade under 1920-talet i Oppenheimers ägo. Under mellankrigstiden kom även Loewe & Co. och Dr. Plumb's under koncernens kontroll; Comoy's of London anslöt sig till samma tak vid en senare tidpunkt. Åren för anslutningen anges inte exakt i källorna, men resultatet är tydligt: en enda kapitalgrupp kom att samtidigt inneha en rad kända stämplar som till synes konkurrerade med varandra.

Koncernen sålde också pipor under sitt eget namn. På tidiga produkter syns beteckningen "A. Oppenheimer & Co." och namnet Keystone; på dessa pipor är formstämpeln oftast "Keystone — London England". Denna stämpel räknas som en av de få ledtrådar som gör det möjligt för samlare att direkt koppla en pipa till koncernens egen produktion.

Under Cadogan-taket

När uppköpen blev fler valde ledningen att samla dem alla i ett enda investmentbolag. Namnet Cadogan Investments Ltd sägs enligt uppgift komma från Cadogan Square, stadsdelen i London där företagets kontor låg. Källorna skiljer sig åt om grundandeåret ligger på 1920- eller 1930-talet; det som står klart är att märkena under mellankrigstiden fick en struktur där de juridiskt var separata men kommersiellt styrdes från ett och samma ställe. Andra brittiska stämplar, som Orlik, tillkom under detta tak under senare år.

Namnet Oppenheimer drog sig så småningom ur den kommersiella användningen, och verksamheten fortsatte under Cadogan. Efter 1980-talet samlades produktionen i en enda anläggning i Southend-on-Sea vid Essex kust; de märken koncernen övertagit fortsatte att leva i denna fabrik även efter att deras egna verkstäder stängts. De gamla Londonhusens formnummer och stämpelmönster bevarades även i stor utsträckning. Idag återvänder samlare som försöker förstå de brittiska fabrikspipornas stämpel- och formnummersystem ofta till den fusionskedja som Oppenheimer inledde för ett sekel sedan.