Prammer Freehand Pfeifen

Prammer Freehand Pfeifen är en pipverkstad som Josef Prammer driver helt själv i staden Ungenach i den österrikiska delstaten Oberösterreich. Prammer, född 1953, utbildade sig till verktygsmakare och började i fyrtioårsåldern, 1993, snida pipor. Det som från början var en fritidssysselsättning blev inom kort ett andra yrke. I vissa källor uppges att Prammer är en utbildad piptillverkare; den mer allmänt spridda uppgiften pekar dock mot verktygsmakaryrket.

Verkstad och arbetssätt

Prammers pipor formas inte i seriemallar utan en och en för hand; det är därför ordet freehand även förekommer i märkets namn. Uppgifterna om den årliga produktionen går isär: i vissa källor nämns tvåhundrafemtio, i andra trehundra, och i ytterligare andra ett mycket lägre antal. Gemensamt är att produktionen håller sig på en nivå som kan komma från en enda arbetsbänk. Prammer tar även på sig pipreparationer för specialiserade tobaksaffärer i Österrike; detta har varit ett av det som spridit verkstadens namn i landet.

I mästarens arbetssätt är det träet som avgör formen: ådringens riktning bestämmer vinkeln mellan huvud och skaft samt huvudets fyllighet. Denna hållning är en av de gemensamma utgångspunkterna inom den europeiska handformade pipetraditionen, och resulterar i att inga två av Prammers alster liknar varandra.

Material

Verkstadens briarlager kommer från briarrot från högländerna i Kalabrien i södra Italien. Det material som gjort Prammer mest känd i internationella kretsar är dock morta, det vill säga ek som legat i tusentals år i myrar. Träet, som förblir intakt utan att förmultna i den syrefattiga miljön, tar med tiden en mörk, nästan svart färg; den höga kiselhalten i vedens struktur räknas också bland de egenskaper som gör materialet intressant för piptillverkning. Det uppges att Prammer väljer ut sitt trä genom att sortera efter densitet, vikt och mineralinnehåll.

Detta trä kommer oftast fram vid arkeologiska utgrävningar och myrarbeten; Prammer skaffar sin morta i huvudsak från Österrike. Enligt en tidningsartikel överstiger radiokolåldern på en av verkstadens delar fyra tusen år; eftersom denna mätning bygger på en enda källa kan den inte generaliseras. Morta är ett sprött material: eftersom det kan spricka under torkningen kan man ofta bara få ut ett fåtal användbara delar ur en enda stubbe. Piptillverkning av morta är därför ett mer spillsamt och långsammare arbete än med briar.

Verkstadens tredje produktgrupp är exempel där morta och briar förenas i samma pipa. I dessa arbeten används även material som silver för ringar eller mellanringar; i de sammansatta huvudena hålls den föredragna mortans kiselhalt relativt låg.

Plats

Prammer bedöms inom ramen för Österrikes lilla men kontinuerliga tradition av piptillverkning. Han finns tillsammans med landets övriga oberoende verkstäder med i registret över österrikiska pipmärken. Verkstadens kändisskap bygger inte på serieproduktion utan på enstyckstillverkning och envist arbete med ett ovanligt material.