Roger Wallenstein

Roger Wallenstein är signaturen för en handgjord piptillverkare verksam i västra Tyskland. Signaturen är en pseudonym: enligt uppgifterna heter mästaren egentligen Ruprecht — i vissa källor Rupert — Wagner. Namnet ska han ha valt långt innan pipmakeriet, för att inte avslöja för omgivningen vem som låg bakom hans målningar. I kretsen kallas han kort och gott "Walle".

Ett sent påbörjat hantverk

Wallenstein är till yrket jurist och har varken teknisk eller konstnärlig utbildning. Enligt uppgifterna föddes han den 29 november 1950 i Offenbach am Main och tog först sommaren 2004, vid femtiotre års ålder, plats vid verkstadsbänken. Det han lärde sig fick han inte ur böcker utan från erfarna tyska mästare; den lärare som oftast nämns är Peter Klein, medan vissa källor även räknar upp Gerhard Wilhelm. Lärlingstiden blev inte lång: inom ett år hade samtliga pipor han tagit med till pipmässan i Chicago fått köpare. Detta ledde till att han tillsammans med sin vän guldsmeden Peter "Pit" Rohrbach byggde upp en gemensam plattform för att marknadsföra verksamheten; namnet som blev resultatet, Blue Lobster Pipes, förknippas fortfarande med mästaren. I linje med varumärkesnamnet kom även de första årens stämpel från havet: bredvid Wallensteins logotyp och löpnummer slogs symboler för havsdjur som markerade kvaliteten, där hummern stod för det översta steget.

Formspråk och tekniska signaturer

Den princip som präglade den tidiga perioden var att betrakta varje briar-kloss han fick i handen bortom den vanliga formrepertoaren; därför faller tyngdpunkten i produktionen på freehand-området. Sökandet gav med tiden upphov till mästarens egen repertoar: "Cheeky Girl", "Longford", "The Pyg", "Lugalla" samt varianterna "Bonefish" och "Wartfish" omtolkas regelbundet på nytt. De flesta namnen anspelar på Irland; mästaren är så knuten till ön att han reser dit flera gånger om året. På senare år har andelen klassiska och skandinaviska former ökat; Wallenstein nämner Sixten Ivarsson som den viktigaste pipdesignern. Munstyckena har en tid tillverkats av stångmaterial och bär i spetsen en förtjockning som kallas "Kussmaul-läppar"; denna detalj har inget med rökupplevelsen att göra utan fungerar som ett igenkänningstecken. Mästarens munstycke "Jackbone", daterat till 2009, löser i sin tur ett annat problem: för att stora pipor inte ska hänga och belasta tänderna är munstycket förlängt så att det vilar mot hakan.

Driftwood

Sökandet efter ett mindre mödosamt alternativ till sandblästring gav upphov till mästarens mest omtalade bidrag. Driftwood, som han utvecklade 2009, bygger på att utsätta briaren för en lätt kemisk behandling i ett doppbad. Resultatet är en sorts förvittring: de hårdare delarna av ådringen blir kvar på ytan och träet får ett utseende som om det legat i vatten i åratal och drivit i land. Att träet blir blekt efter badet ger en oväntad fördel, eftersom det då går att färga i ovanliga nyanser. Metoden ger bäst resultat på mycket gammal briar, och eftersom sådant trä sällan har en felfri ådring ses en slät (smooth) yta sällan på Wallensteins pipor.

Samarbeten och Jolly Roger

Wallenstein har alltid sett samarbete som en genväg till lärande, eftersom han själv fick sin skolning vid andra mästares bänkar; Paolo Becker och Brad Pohlmann hör till dem han gjort gemensamma pipor med. Ett av de första tyska försöken skedde tillsammans med Axel Glasner och Oliver Camphausen; omkring trettio pipor med stämpeln B.R.O.S. — förkortningen för uttrycket "Bonny Rebels Of the Shape" — är kvar från detta samarbete. Verkstaden som för första gången samlades 2014 under karnevalsdagarna i Uwe Maiers hem i Schwäbische Alb fick på Christian Wolfsteiners förslag namnet "Grainstorm" och blev till ett återkommande möte.

Mästarens namn kom även in i serietillverkning 2008 genom samarbetet med den tyska grossisten Kopp. Medan Kopp stod för marknadsföringen av enstaka pipor utformade Wallenstein en ny serielinje åt grossisten, vilket gav upphov till modellerna som går under namnet Jolly Roger. Dessa maskintillverkade pipor gjordes i Frankrike i tre kvaliteter, borrade för 9 mm filter; var och en presenterades i en vit plåtburk med två akrylmunstycken, ett svart och ett vitt. I modellen "Tortuga" ersattes konen som förenar kropp och munstycke av en magnetisk koppling; för denna idé ska ett giltigt bruksmönsterskydd ha erhållits inom Tysklands gränser. Vägarna med Kopp skildes vänskapligt efter 2015.