Rovera

Rovera är ett familjenamn som föddes 1911 i norra Italien, kring Varese, och som satte sin prägel på det efterföljande århundradet av italiensk piptillverkning. Märket tillverkar idag inte längre under eget namn; däremot är två väletablerade hus som fortfarande är verksamma i Italien direkta fortsättningar på just denna första verkstad. Därför omtalas namnet Rovera mer som utgångspunkten för ett släktträd än som ett enskilt märke.

De fyra brödernas verkstad

Grundarna var bröderna Federico, Carlo, Cornelio och Francesco Rovera. Enligt uppgift hade alla fyra arbetat på fabriken Rossi innan de öppnade sina egna verkstäder och hade därigenom lärt känna dess seriemässiga tillverkningsordning på nära håll. Deras företag, som i registren förknippas med Groppello, en del av Gavirate, öppnade 1911 och följde ett liknande mönster: tillverkningen byggde huvudsakligen på maskinbänkar, och de briarpipor som kom ur den skickades under stämpeln Rovera till olika länder i Europa. Varese med omnejd var vid denna tid det område där den italienska piptillverkningen var som mest koncentrerad; bröderna Rovera räknas som en av de tidiga länkarna i denna klustring.

Familjens delning

Övergången till den andra generationen i familjeföretaget resulterade inte i att ett enda märke växte, utan i att två separata grenar uppstod. 1949 grundade Federico Rovera, tillsammans med sina söner, Figli di Federico Rovera, som bar hans eget namn. Detta företag, i korthet känt som Fe-Ro, etablerade sig i Oltrona al Lago nära Varese och kom med tiden att räknas bland Italiens välkända piptillverkare; det är känt att företaget än idag drivs av samma familj.

Den andra grenen formades kring Angelo Rovera, som tog över ledningen för verksamheten. Källorna är oense om vilken av bröderna som var Angelos far; att han kom direkt efter grundargenerationen är dock obestritt. Angelo antog, tillsammans med sin son Dorelio, enligt uppgift namnet Ardor 1974. Namnet härleddes ur de första stavelserna av två personers namn: "Ar" från Angelo Rovera och "Dor" från Dorelio Rovera. Denna övergång var inte enbart en namnändring; produktionsskalan minskades, och seriemässig tillverkning ersattes av en linje inriktad på formgivning där varje pipa färdigställdes för hand.

En fortlöpande linje

Angelo Rovera dog 1999; ledarskapet för verkstaden gick över till Dorelio, som kommit in som lärling i verkstaden redan i barndomen. Under de följande åren kom även Dorelios söner in vid arbetsbänken. Bland dem fortsatte Damiano Rovera både Ardors tillverkning och blev känd för sina egna signerade, huvudsakligen freehand-inriktade arbeten; för förstahandsintryck från branschen om denna generation, se posten Damiano Rovera-samtalet.

Även om namnet på verkstaden som grundades 1911 har försvunnit från hyllorna avbröts själva verksamheten aldrig. Att samma familj hållit sig vid arbetsbänken genom så många på varandra följande generationer är ovanligt inom italiensk piptillverkning; namnet Rovera fortsätter därför att omtalas som ett av de tidiga dokumenten i landets tradition av handgjorda pipor, just på grund av denna kontinuitet.