Royal Copenhagen

Royal Copenhagen, officiellt Den Kongelige Porcelænsfabrik, är en porslinsfabrik som grundades i Köpenhamn den 1 maj 1775 av kemisten Frantz Heinrich Müller. Fabriken är känd för sina serviser och blåmönstrade figurer, men i piplitteraturen nämns den för en liten del av sin tvåhundrafemtioåriga historia: pipproduktionen i porslin som inleddes omkring 1970 och pågick i ungefär femton år. Detta korta projekt minns man för att det samlade nästan alla de mästare som under samma år formade den danska pipdesignen i ett enda projekt.

Ett porslinsförsök

Bakom beslutet att ge sig in i pipbranschen finns en historia som ofta återberättas i pipkretsar: fabrikens gåva till kung Fredrik IX (1899-1972) i form av ett par porslinspipor och en tobaksburk. Enligt berättelsen var gåvan avsedd för kungens sjuttioårsdag, det vill säga 1969, och när den föll i god smak blev det aktuellt med serieproduktion. Varken själva gåvan eller kungens pipintresse har kunnat bekräftas oberoende av piplitteraturen, så händelsen bör återges som en grundningsberättelse.

Vad som går att bekräfta är själva produkten. 1970 lanserades en serie på åtta modeller; det handlade om porslinsanpassade versioner av etablerade former som billiard, zulu och böjd billiard. Modellen som fick mest uppmärksamhet i serien var Golf Ball, uppkallad efter sin nästan klotrunda form. För en tidigare användning av materialet, se artikeln porslinspipa.

Designbordet från 1971

För att utöka serien arrangerades en designtävling hösten 1971. Bland de inbjudna namnen fanns Anne Julie, Emil Chonowitsch, Jess Chonowitsch, Poul Hansen, Gert Holbek, Lars Ivarsson, Sixten Ivarsson, Svend Knudsen, Ib Loran, Jørn Micke och Karl Erik Ottendahl. Listan omfattar nästan hela den generation som kallas den danska skolan, och tävlingen räknas därför som ett ovanligt möte i landets pipdesignhistoria.

Detaljerna kring tävlingen bygger på en enda berättelsekedja som upprepas i sekundärkällorna. Enligt denna redogörelse föreslogs närmare fyrtionio former, bedömningen skedde anonymt utan att designernas namn avslöjades, och första och tredje pris gick till Jørn Micke medan andra pris gick till Ib Loran. De vinnande formerna, tillsammans med en design av Lars Ivarsson och ytterligare några former av Micke, gick i produktion. Eftersom Mickes namn förknippas så starkt med dessa pipor tillskrivs de exemplar som cirkulerar på samlarmarknaden oftast honom.

Materialets begränsningar och produktionens slut

Porslin visade sig vara ett oväntat hållbart material för huvudet, men skapade problem vid fogarna. På de första modellerna var munstyckstappen (tenon) bearbetad i traditionell riktning; det rapporterades att kopplingen kunde lossna och huvudet lossna under rökning. Enligt piplitteraturen vändes tappens riktning omkring 1972 för att lösa problemet, men även denna detalj bygger på en enda källa och gör inte anspråk på fullständig säkerhet.

Produktionen, som pågick i nästan femton år, upphörde i mitten av 1980-talet; något exakt slutdatum finns inte i källorna. Fabriken genomgick under dessa år en rad ägarbyten och sammanslagningar, och i dag fortsätter Royal Copenhagen som ett porslinsmärke utan koppling till pipor. Periodens pipor betraktas i dag mer som dokument om en kort sidogren av dansk design än som bruksföremål.