Samvel Mirijanyan

Samvel Mirijanyan är en oberoende hantverkare i Armenien som arbetar ensam och bara producerar några dussin pipor per år. Eftersom Armenien saknar en djupt rotad industriell tradition inom briarpipmakeri bygger tillverkningen i landet till stor del på enskilda verkstäder som hans. Nästan allt som är känt om Mirijanyan kommer från hans egen korta presentationstext; det finns ingen detaljerad dokumentation om hantverkaren i oberoende publikationer. Han började inte direkt med pipmakeri utan gick över till att tillverka egna gövdor efter många år som guldsmed och som reparatör av äldre pipor.

Verkstadens skala och material

Enligt de siffror Mirijanyan själv uppger producerar verkstaden 10 till 20 pipor om året. Detta är en normal volym för verkstäder där varje del formas för hand från början till slut, och kan inte jämföras med en fabriksordning. Han hämtar inte sin briar från ett enda område; han säger sig arbeta med block från länder med mycket olika växtförhållanden, som Italien, Cypern, Korsika och Spanien. Eftersom ådringens struktur och hårdhet varierar beroende på blockens ursprung är anskaffning av briarblock en fråga som mindre verkstäder lägger stor vikt vid; att förlita sig på flera källor gör det också möjligt att inte bli beroende av en enda leverantörs svängningar. Ingen bestämd modellserie eller publicerad stämpelordning är känd; piporna omtalas inte med serienummer utan som stycken formade var för sig. Han uppger att han i delarna utanför själva gövdan prioriterar naturliga material. Bland munstycksmaterial är ebonit och horn, som kan bearbetas för hand, vanliga val i verkstäder av denna skala.

Vanor från guldsmide

Enligt hantverkarens egen berättelse är hans egentliga utbildning inom lantbruksvetenskap; under studietiden beslöt han sig på familjens inrådan att lära sig ett hantverk och började 1980 ta lektioner i guldsmide och silverarbete. I början av 2000-talet hade han kommit att försörja sig på guldsmide, och under samma år vände han sig mot att samla in och reparera äldre pipor. Restaureringsarbetet växte med tiden till ett ständigt experimenterande, inte bara med trä utan även med hur ebonit, horn och ben beter sig, vilket gav honom möjlighet att jämföra olika perioders och länders metoder. Att gå från reparation till tillverkning är en vanlig väg bland oberoende pipmakare världen över.

Sökandet efter form

Hans första pipförsök, med ett enda block briar, gjordes enligt uppgift under andra hälften av 2010-talet. Mirijanyan säger att vanor från metallarbete gjorde denna övergång lättare. Han uppger att han, liksom i guldsmide, prioriterar en slät finish, obrutet lästa linjer och den vikt stycket lämnar i handen. Enligt honom själv är det han söker en balans mellan utseende och användarvänlighet (ergonomi); spåren av detta sökande kan följas i proportioner, form och färgval. Dessa bedömningar av hantverkarens stil bygger inte på oberoende kritik utan återigen på hans egen utsaga.