Sébilo

Sébilo är den lilla pipverkstad som den franske tillverkaren Patrice Sébilo grundade 1987 i staden Herbignac i Bretagne. Märket är i hög grad känt för ett enda material: den ek som sedan århundraden legat under vatten i regionens Brière-träsk och blivit mörknad, det vill säga morta (kärrek). Verkstaden stängde 2002; inventarier och materiallager gick över till en annan tillverkare.

Från snickeri till svarv

Patrice Sébilo föddes 1957 i Brière-trakten i Bretagne. Han inledde sin karriär som möbelsnickare, och arbetade sedan i tretton år inom maskin- och flygindustrin. 1987 bytte han inriktning, återvände till trä och satte upp sin egen svarv i Herbignac. Han blev snart ett känt namn inom sitt område. Även om han lät en del av tillverkningen ske maskinellt gick verkstaden aldrig utöver den mindre skalan; han bedrev arbetet som hantverk snarare än serietillverkning. Enligt uppgift var han vid tiden för nedläggningen den siste pipmakaren som fortfarande var verksam i Bretagne.

En tillverkning byggd på morta

Morta är ek som under tusentals år hårdnat och mörknat utan syre i träskbotten; den är inte lika medgörlig att bearbeta som briar och är benägen att spricka och ha inre fel. Sébilo hade börjat använda detta material regelbundet flera år innan det blev känt i pipkretsar. Innan morta fick brett gehör i mitten av 2000-talet fanns det, enligt uppgift, bara två tillverkare som kontinuerligt bearbetat träet under lång tid: Sébilo och hans österrikiske kollega Josef Prammer. Sébilos pipor håller sig nära klassiska former; materialets matta, mörka och lätt strukturerade yta framhävs. Hur detta trä hanteras vid svarven beskrivs ytterligare i uppslagsordet piptillverkning i morta.

Verkstaden byter ägare

Sébilo slutade tillverka pipor 2002 och gick över till ett jobb inom möbelbranschen. Han sålde verkstaden, svarvarna och hela sitt materiallager till den amerikanske tillverkaren Trever Talbert, som samma år flyttade till Frankrike. Talbert Pipes arbetade i denna verkstad fram till 2009 och tillverkade en betydande del av sina morta-pipor från det lager han övertagit från Sébilo. Det internationella intresse materialet fick under de följande åren är i stor utsträckning en produkt av denna andra period; men det är Sébilos verkstad som gav de första kontinuerliga exemplen på morta-pipans tradition i Bretagne.

Märket är idag inte i produktion. Pipor signerade Sébilo förekommer emellanåt i andrahandscirkulation och betraktas som exempel från morta-pipans tidiga period.