Shellcraft

Shellcraft är en serie som uppstod inom den amerikanska pipindustrin på 1920-talet, känd för sin handhuggna yta. Tillverkaren, Reiss-Premier Pipe Co., hade under samma år även förvärvat det bolag som ägde märket Kaywoodie. På grund av denna koppling faller Shellcraft idag främst inom intresseområdet för samlare som följer den tidiga Kaywoodie-produktionen och produktionen före Kaywoodie.

Tillverkare och period

Reiss-Premier uppstod i Chicago genom sammanslagningen av Reiss Brothers och Premier Briar Pipe Company; källorna placerar grundandet olika år, mellan 1920 och 1922. Företaget registrerade namnet "Drinkless" 1926 och köpte i augusti samma år upp företaget Kaufmann Bros. & Bondy. Ett år senare började Drinkless-sugsystemet dyka upp i Kaywoodie-pipor. Företaget togs över av S.M. Frank i mars 1955.

Shellcraft är just en produkt från dessa övergångsår. Serien lanserades under beteckningen "The Drinkless, Shellcraft" strax innan namnet Drinkless blev vanligt i Kaywoodie-linjen. Märkesnamnet bör därför förstås mer som en särskild ytbehandling och försäljningslinje än som ett företag.

Tillverkningsdrag och datering

Det tydligaste tekniska kännetecknet på Shellcraft-pipor är att munstycket ansluts till höljet utan skruv, med en bred instickskoppling. Kaywoodies skruvade Synchro Stem-system uppges enligt uppgift ha kommit i bruk från 1929, medan namnet registrerades 1947; ett Shellcraft-exemplar utan skruv pekar under alla omständigheter mot tidigare produktion med den klassiska instickstenon (push tenon) och dateras grovt till mitten eller senare delen av 1920-talet.

Det finns även andra ledtrådar som hjälper vid datering:

• Den vita infattningen på munstycket påminner om formen på Kaywoodies instickskoppling.

• På vissa exemplar finns KB&B:s löv-stämpel på skaftet.

• Kartonger och garantihandlingar bär periodens "Drinkless"-slogan.

Ytbehandling

Ytan som givit serien dess namn, Shellcraft, uppnås inte genom maskinell blästring av briar-höljet utan genom att huggas fram för hand, del för del. Huggningen bildar ett tätt och regelbundet mönster av inskärningar. Denna struktur påminner på avstånd om Dunhills Shell-yta, som blev populär i England under samma år genom blästring; vid närmare granskning kan man dock skilja huggverktygets jämna spår från sandkornens mjuka och slumpmässiga struktur.

Samma ytnamn uppges enligt uppgift ha återanvänts betydligt senare, på 2000-talet, i en serie kring Kaywoodie; i denna senare produktion uppnås dock strukturen genom djup blästring och skiljer sig därmed från den ursprungliga handhuggna ytan. Eftersom originalexemplaren av Shellcraft är fåtaliga och periodens stämplar varierar, räknas serien till en av de mer utförligt kartlagda smådelarna av amerikansk piphistoria.