Silver Lining Briar (Silver Gray)

Silver Lining Briar är namnet på pipverkstaden som Silver Gray ensam driver i Applegate-området i sydvästra Oregon. Gray räknas som en av de kvinnliga pipmakare vars antal på global nivå fortfarande knappt kan räknas på fingrarna på en hand; hennes signatur är synonym med geometriskt uppbyggda små stommar.

Innan hantverket

Grays yrke innan hon kom till pipmakeriet var helt annorlunda. Hon arbetade med redovisning i trettio år och drev en tid sin egen byrå. Vid sidan av detta stadiga arbete ägnade hon sig åt sömnad och andra tygarbeten som quiltning; att dessa sysselsättningar, som bygger på mått, proportion och yta, förberedde formkänslan i hennes pipor är en punkt som hon själv lyfter fram i sin egen berättelse. Hon har bott i Applegate sedan 1978.

Mötet med briar

Hennes väg in i hantverket gick via hennes make och samtidigt förste lärare, pipmakaren Brad Pohlmann; de delar fortfarande samma verkstad idag. Gray började inte med att försöka göra en hel pipa utan med att göra små experiment på lösa briarbitar. Syftet var att för hand lära sig hur träet reagerar på snidning, sandpapper och färg. Efter dessa experiment gick hon vidare till att studera pipformer och rita sina egna designer. Den första pipa hon gjorde var en Dublin, som förblev osåld hos henne själv.

Verkstadens praxis

Gray säger att det svåraste steget att lära sig var svarven. Genom att observera Pohlmann och efter en hel del försök och misstag lyckades hon själv utföra borrningen i svarven; hon öppnar själv sina kammare och rökkanaler. Hon köper heller inte sina munstycken färdiga, utan formar dem för hand av ebonit- och Cumberlandstavar.

En pipa tar sin grova form på slipstenen, med utgångspunkt från teckningen på papper; därefter följer borrning, handslipning, härdning, ytterligare en slipningsomgång, målning och polering. Eftersom alla steg utförs av en enda person är verkstadens årliga produktion låg: en presentation från 2016 uppger att man vid den tiden gjorde färre än tjugo pipor per år, och att arbetet trängdes in i kvällar och helger. Takten kan ha förändrats under senare år.

Formfilosofi

I hennes designer kan man samtidigt urskilja spår av dansk och amerikansk tradition. Gray har sagt att Sixten Ivarssons nyskapande former var avgörande redan från första dagen, och hon har tolkat om några av mästarens designer på nytt. Hon föredrar små och lätta stommar, sex- eller åttasidiga panelkompositioner, diamantsnittade skaft och bulldog-varianter. "Eskimo Egg", som förenar en rund kammare med ett skarpt diamantformat skaft, betraktas som den signaturform som tydligast visar detta matematiska förhållningssätt.

En verkstad av denna skala är ett bra exempel på hur den amerikanska handgjorda pipscenen ser ut idag: inte en fabrik utan en enmansverkstad, inte serietillverkning utan ett begränsat antal delar.