Steinhart (Briar Originals)

Steinhart är en signatur med kort livslängd som dök upp i New Jersey under de år på 1970-talet då den amerikanska handgjorda pipotillverkningen slog ut i knopp. Mästaren bakom namnet var Vic Steinhart, brorson till Jack H. Weinberger, ägaren av märket JHW Pipes. Pipor med hans egen stämpel ses idag bara i samlingar; däremot har namn som passerat genom de verkstäder Steinhart arbetade och grundade under de följande årtiondena blivit några av landets mest kända tillverkare.

Uppväxt på Weinbergers verkstad

När JHW:s ordervolym växte började man ta in ungdomar från grannskapet till verkstaden; Steinhart, som bodde i huset intill, var en av dem. Det berättas att han snabbt gjorde framsteg med freehand-korpusar, som kräver skicklighet och formas utan att följa en färdig mall. På den tiden var de flesta som arbetade vid verkstadens bänkar i gymnasieåldern; en del av dem som anställdes kände varandra sedan tidigare. Mark Tinsky och Curt Rollar, som började arbeta på samma plats, skulle senare grunda den verkstad som kom att bli känd som American Smoking Pipe Co.

SK Pipes och Briar Originals

Steinharts första egna satsning blev SK Pipes, som han startade tillsammans med en vän efter gymnasiet. Verkstaden drevs i ett hyrt hus i samma trakt som JHW låg i. Enligt uppgift var kompanjonen en skolkamrat vid namn Mitch Kaufman; eftersom denna detalj bara bygger på samtida vittnesmål finns den inte belagd i oberoende register. En av de anställda som skött poleringen på JHW hade också flyttat med till den nya verkstaden; att två bänkar i ett litet område delade samma arbetskraftspool är ett typiskt exempel på hur genomsläppligt förhållandet var mellan tidens oberoende verkstäder. Ändå blev satsningen kortlivad.

Efter detta grundade Steinhart märket Briar Originals i eget namn; piporna stämplades med förkortningen BOI. Det uppges att märket visades upp på tidens tobaksmässa RTDA, men produktionen varade inte mer än några år. Enligt uppgifter ligger det totala antalet tillverkade pipor mellan fyra hundra och fem hundra. Denna siffra, som är liten även för en oberoende verkstad som bearbetar briar, förklarar varför BOI-stämpeln idag ses så sällan.

Verkstaden byter ägare

Steinhart, som gifte sig ung, övergav pipotillverkningen för ett arbete med fast inkomst och började arbeta på ett virkesföretag. De sista, ofärdiga BOI-korpusarna på bänken avslutades av Curt Rollar och Mark Tinsky; med pengarna från försäljningen av dessa pipor övertogs Steinharts briarlager och utrustning. Restmaterialet från ett litet nedlagt märke förvandlades på så sätt till startkapitalet för en av östkustens långlivade verkstäder.

Steinharts historia som tillverkare tar slut här; den generation som växte upp vid samma bänkar byggde däremot en linje som sträckte sig över fyrtio år. Därför förknippas namnet Steinhart inte med antalet pipor han lämnade efter sig, utan med att han var en knutpunkt under grundläggningsåren för amerikansk handgjord pipotillverkning. En pipa stämplad BOI räknas idag av samlare mindre som ett exempel på ett märke och mer som ett dokument från en särskild verkstadskrets.