Strambach

Strambach är en österrikisk pipfabrik som grundades i Wien 1904 och som fram till sin nedläggning räknades som en av Centraleuropas få kvarvarande sjöskumsverkstäder. Företaget fick sitt namn efter Robert Strambach, som under lång tid stod i dess spets, och blev under sin sista tid enligt egen utsago nästan den enda platsen inom EU som tillverkade både blocksjöskumspipor och calabashpipor.

Grundande och ägarbyten

Verkstadens utgångspunkt var inte pipan utan munstycket: under grundandeåren tillverkades cigarr- och cigarettmunstycken, och man övergick senare till tillverkning av sjöskumspipor. Grundarens namn anges i källorna som Edmund, men uppgifterna om efternamn och släktskap går isär. I en berättelse omtalas grundaren, som Robert Strambachs farbror, med efternamnet Jolitschke, medan en annan österrikisk källa räknar honom direkt till Strambach-familjen. Även tidpunkten för när Robert Strambach tog över verksamheten varierar i källorna mellan 1922 och 1927. Det som är säkert är att företaget under mellankrigstiden växte under detta namn och breddade sitt sortiment.

1974 övergick ledningen till Robert Strambachs dotter Edith Corrieri. Corrieri fullföljde sin utbildning och blev diplomerad pipmakarmästare, en av de första kvinnorna i yrket, och ledde verkstaden i över fyrtio år. Enligt sekundärkällor upphörde tillverkningen omkring 2016, vilket satte punkt för en process som sträckte sig över mer än ett sekel.

Metoden för sjöskumsmassa

Strambachs mest omtalade tekniska bidrag är en metod som återanvänder de små bitar som blir över vid bearbetning av blocksjöskum. I denna process mals sepiolitbitarna till pulver, tvättas upprepade gånger i vattenbad för att renas från främmande ämnen, får torka i veckor i tygklädda, hålförsedda träformar och pressas sedan samman med hjälp av ett bindemedel till en bearbetningsbar massa. Det resulterande materialet är tätare än blocksten, men behåller ändå i hög grad sin fuktabsorberande förmåga när det formas för hand och bearbetas med vax. Det berättas att Robert Strambach bara delade blandningens detaljer med sin dotter.

I verkstaden svarvades stommen efter den grova formgivningen, ytan slipades med pimpsten, kokades och polerades med vax; munstycket anpassades individuellt till varje stomme. Blocksjöskumsmodeller prydda med silverringar och calabashpipor med kalebassformad stomme utgjorde katalogens två huvudlinjer.

Erkännande

Enligt uppgift tilldelades företaget 1981 den österrikiska statliga utmärkelsen för framstående kvalitetsproduktion (Staatliches Wappen); denna uppgift bygger på ägarens egna uttalanden och har inte kunnat jämföras med officiella register. Denna utmärkelse gjorde namnet Strambach synligt under en period då antalet kvarvarande sjöskumsverkstäder utanför Turkiet hade minskat kraftigt. Idag minns man varumärket som en av de sista representanterna för den centraleuropeiska sjöskumshantverkstraditionen, som utvecklats fristående från Eskişehirs sjöskumssnideritradition.