Tajima (Tatu Pipe)

Tajima är verkstaden som drivs under namnet på Tokyomästaren Tatsuo Tajima (f. 1955); hans pipor stämplas med "tatu pipe" och ett designnummer, och han är i gemenskapen kort och gott också känd som Tatu. Tajima kom till pipmakeriet i medelåldern: fram till mitten av 2000-talet arbetade han inom film och grafisk formgivning, en bakgrund som han senare förde över till trähantverket. Enligt uppgifterna arbetade han länge med storskalig bilddesign och gick, i takt med att digitala verktyg blev allt vanligare, över till design i flera medier; hans känsla för volym och proportion sägs ha format kroppskonstruktionen i hans pipor.

Övergången till hantverket

Tajima avslutade sin designkarriär i slutet av 2004 och började 2005 lära sig pipsvarvning hos Shizuo Arita och Shigeyoshi Yanagihara. Vissa källor anger detta byte till 2007; det gemensamma är att inlärningen skedde under mästares uppsikt. Hans verk ställdes ut för första gången som fullvärdig mästare 2009, i en tobaksaffär i Tokyos stadsdel Setagaya. Hans första internationella synlighet går tillbaka till Chicago-pipmässan 2011; efter det blev hans arbeten också kända bland samlare i Europa och Nordamerika. Denna linje passar väl in i berättelsen om japanskt pipmakeri bortom Tsuge, det vill säga den generation av japanska mästare som arbetar var för sig utanför fabrikerna.

Formuppfattning

Tajimas arbeten ligger närmare traditionen med fria former (freehand) än de klassiska engelska mallarna. Han skapar konstruktioner där kurvade och raka linjer möts i samma kropp, och tar ibland till medveten asymmetri. Bland hans inspirationskällor räknas såväl naturliga former som människotillverkade konstruktioner; det sägs att mekaniska former, från rymdfarkoster till anläggningsmaskiner, återspeglas i kroppskonstruktionen. I ytbehandlingen används både högblank polering och blästring; enkla avslutningar som blottlägger ådringens riktning förekommer också.

Rökordning

En del av Tajimas designval är direkt riktade mot rökbeteendet. Långa skaft som förlänger rökens väg för att sänka fukt och temperatur, samt en omvänd version av kalebassprincipen, räknas bland verkstadens återkommande lösningar. I den omvända kalebassen går röken, efter att ha lämnat pannan, in i ett brett tomrum inuti skaftet; fukten som kondenserar där skiljs av innan den når munstycket.

Produktionsskala

Verkstaden bedriver ingen serietillverkning. Tajimas årliga produktion uppges vara omkring sextio pipor; denna skala gör det möjligt att formge och avsluta varje del för sig. Bredvid stämpeln "tatu pipe" som slås under skaftet finns ett fyrsiffrigt nummer; detta nummer tolkas som modell- eller designnummer och anger inte i sig produktionsåret. Mästaren bor fortfarande i Tokyo och håller nära kontakt med Yanagihara, som vägledde honom. I denna produktionslinje, där japanska pipbegrepp och den traditionella kiseru-kulturen finns i bakgrunden, förs briarpipans relativt korta historia i Japan vidare med ett samtida formspråk.