WGM Meerschaum

WGM Meerschaum är ett av de turkiska sjöskumsmärkena (meerschaum) som kommer från verkstadstraditionen kring Eskişehir och som formar sina pipor en och en för hand. Bakom märket står snidaren Mustafa Albayrak, som kom in i yrket redan som barn. WGM:s namn förknippas med att man förenar den sekelgamla handtraditionen inom sjöskumsnideri med de monteringsvanor som etablerats för briarpipor (funda kökü) i samma kropp. Grundandeåret finns inte i öppna källor; märket blev synligt i utländska exportkataloger under 2010-talet.

Mustafa Albayrak

Uppgifterna om Albayrak bygger till stor del på märkets egna marknadsföringstexter; något oberoende arkiv eller handelsregister har inte kunnat hittas. Enligt denna berättelse föddes snidaren 1963 i byn Margı i Eskişehir. Denna by, som idag heter Kozlubel, ligger i det bälte där stadens sjöskumsgruvor är belägna; det vill säga Albayrak föddes in i yrket. Det uppges att han kom till bänken vid tretton års ålder som lärling hos en mästare vid namn Ali Selver och nådde gesällnivå vid tjugo års ålder.

Lärling, gesäll och mästare är de tre etablerade stegen i det traditionella hantverksordningen: lärlingen förbereder stenen och gör grovarbetet, gesällen arbetar självständigt vid bänken, och mästaren signerar både sitt eget arbete och utbildar lärlingar. Det år Albayrak räknas som mästare uppges vara 2002. De tjugo åren dessförinnan uppges han ha tillbringat utan eget märke, genom att utföra arbeten åt andra verkstäder och märken; under tiden ska han ha arbetat i projekt hos en av de mest kända namnen inom turkisk sjöskumsnideri, İsmet Bekler. Efter 2002 blev hans namn först känt genom produktionen för märket IMP, medan han enligt uppgifter fortsatte sin egen linje under namnet WGM omkring tolv år efter att han blivit mästare.

Material och konstruktion

Det finns en tydlig skillnad mellan sjöskumspipor av blockmaterial och pressat material: den förra huggs som en enda kropp ur stycket som kommer från gruvan, den senare framställs genom att pressa stenpulver med bindemedel. Det uppges att WGM:s pipor huggs ur blocksten, och att stenen kommer från samma fyndighetsområde som föder Eskişehir-nideriet.

Detaljen som märket självt lyfter fram i sin marknadsföring är sättet munstycket passar in i kammaren. I sjöskumspipor görs denna förbindelse oftast med skruvgänga; i WGM används i stället en löstagbar delrintenon och ett motsvarande fäste. Delrin är en nötningsbeständig acetalplast; den slits mindre än en skruvgänga och gör det lättare för munstycket att sitta jämnt vid varje montering. Lösningen i sig är inte ny, men den hör hemma i briarpipans värld; det som skiljer WGM från jämlikar är att man gjort den till regel inom sjöskum. Munstyckena görs av akryl (lucite), luftkanalen borras till 4 millimeter, och varje pipa levereras i en hårdskalig ask formad efter kammaren.

Märkets position

WGM befinner sig någonstans mellan de stora verkstäderna som sysselsätter dussintals snidare och den enda mästarens bänk. Det mesta som är känt om märket bygger på marknadsföringstexter i försäljningskataloger och de encyklopediska poster som sammanställer dessa; det finns ingen verifierbar information om produktionens omfattning, namngivningen av modellserier eller verkstadens nuvarande bemanning. Vad förkortningen WGM står för har inte heller förklarats. Den webbplats som skulle öppnas under märkets namn är idag inte i drift; domänen förekommer bland dem som är till salu. Detta betyder inte nödvändigtvis att produktionen upphört; det visar bara att märket inte lämnat några spår på senare år.