Wombaroo Pipes (Marty Simm)

Wombaroo Pipes är namnet på den lilla bänk som pipmakaren Marty Simm satte upp i sitt hem i Toronto. Det är ingen tillverkare i industriell skala utan ett typiskt exempel på den väg från amatör till mästare som blev vanlig i Nordamerika på 2000-talet: att lära sig på mässeminarier och tillverka i husets källare. Märkets kända korrespondensadress låg i Toronto-stadsdelen Etobicoke, och piporna marknadsfördes via en egen webbplats.

Inlärningsvägen

Simms övergång till pipmakeri beskrivs som ett intresse som började som samlare och med tiden flyttades till bänken. Enligt uppgift besökte han i maj 2004 för första gången pipmässan i Chicago, där han deltog i en tillverkningskurs signerad Lee von Erck. Han fortsatte att delta i samma kurs under de följande två åren och lärde sig sina grundläggande färdigheter på det sättet. Med denna kunskap satte han upp en liten bänk i sin källare och tillverkade sina första pipor där; oberoende register visar att märkets namn blev synligt omkring 2007.

Denna väg är en vanlig modell från den nordamerikanska scenen under perioden. De stora mässorna som samlades en gång om året var inte bara handelsplatser utan även utbildningsmiljöer där mästare förde sin bänkkunskap vidare till nybörjare; Chicago-mässans grundandehistoria ger bakgrunden till denna tradition.

Tillverkning och plats

Märket nämns i stämpelregister bland briartillverkare; det antas därför att piporna formats av briarklump vid en enmansbänk. Det finns ingen detaljerad dokumentation om Simms formspråk. Man kan bara säga att den miljö han utbildats i låg nära den amerikanska freehand-hållningen och inte var främmande för den fria linjen i den danska skolan; detta är dock inte en bestämning av själva produktionen utan en ram kring miljön.

Det okända

Det är oftast svårt att spåra enmansbänkar: tillverkningen är oregelbunden, det finns ingen bolagsstruktur som för register, och märkesinformationen begränsas oftast till tillverkarens egen webbplats. När webbplatsen stänger återstår bara arkivinstantaner, korta poster i stämpelregister och spridda anteckningar i samlarforum. Wombaroo passar in i den bilden.

Wombaroo är faktiskt ett av de märken det är svårt att hitta oberoende källor om. Uppgifter som total produktionsvolym, använd stämpelform, munstycksmaterial och serienamn har inte dokumenterats. Det finns arkivinstantaner från 2012 av märkets webbplats; när bänken lades ner eller om tillverkningen fortsatt är okänt. Därför förtjänar Wombaroo att omnämnas inte för sina enskilda pipor, utan som ett exempel på hur pipmakeri lärdes ut under 2000-talet.