Cope Bros & Company: Från tobakstillverkare till förläggare

Cope Bros & Company var ett tobaksföretag som grundades i Liverpool 1848 av bröderna Thomas och George Cope. Det som skiljer firman ut i tobakshistorien är inte dess produktsortiment utan dess förlagsverksamhet: företaget, som producerade både sitt reklammaterial och sitt läsmaterial i egen regi, efterlämnade en tidskrift utgiven varje månad, fickformat häften, storformat färglitografier och en samling cigarettkort. Forskare som studerar den viktorianska tobakskulturen vänder sig i dag oftast till just denna samling.

Företagets utveckling

Fabriken flyttade 1853 till en gammal kyrkobyggnad på Lord Nelson Street och blev kvar där i över fyrtio år. På 1880-talet arbetade nästan tvåtusen personer där; en stor del av arbetsstyrkan bestod av kvinnor, och arbetsförhållandena lyftes fram som ett föredöme i tidens press. När Thomas Cope avled 1884 börsnoterades företaget året därpå, och George Cope blev den förste verkställande direktören. Bland piptobakerna är Bond of Union den som fortfarande kan spåras i samlarregister i dag; katalogen uppges också ha innehållit namn som Bristol Bird's Eye, Rifle Cake och Golden Cloud, samt blandningar av typen Cavendish. Företagets självständighet upphörde 1952, då det övertogs av Gallaher.

Cope's Tobacco Plant

Den månatliga tidskriften Cope's Tobacco Plant, vars första nummer kom ut den 30 mars 1870, angav sin målgrupp redan i undertiteln: tillverkare, säljare och rökare. Det är känt att John Fraser var tidskriftens redaktör. Att det första numret uppgavs ha en upplaga på över tio tusen exemplar bygger enbart på en muntlig uppgift; ingen tryckregistrering bekräftar siffran.

En del av sidorna ägnades åt yrket: tobaksodling, tull- och skattebestämmelser, maskiner som användes i tillverkningen. Resten lämnades åt litteraturen: spalten "Mixtures" följde litterära ämnen, "The Smoke-Room Table" ägnades åt bokrecensioner, och poeten James Thomsons bidrag fick regelbunden plats i tidskriften. Illustrationerna gjordes av konstnären John Wallace (1841-1903), som signerade med namnet "Pipeshank". Utgivningen anses ha upphört i början av 1881, men vissa källor sätter det sista numret redan till 1879.

Häften och kort

Ungefär tio år efter att tidskriften lagts ner var det dags för serien Smoke-Room Booklets i fjorton nummer; det första häftet kom 1889, och serien avslutades under första hälften av 1890-talet. Häftena kombinerade texter som redan publicerats i tidskriften med nya samlingar: förutom urval av Charles Lamb, Thomas Carlyle och James Thomson fanns även den i tre delar tryckta Pipes and Meerschaum, som var helt tillägnad pipan och sjöskummet. Seriens trettonde nummer var sammanställt av John Ruskins texter; när författaren 1893 fick ett domstolsbeslut på grund av obehörig användning, stoppade firman distributionen.

En annan tradition var korten. Från och med 1874 fick abonnenterna varje år, oftast i februari, en storformats färglitografi. Dessa var fullsatta scener som byggde på dagens diskussioner i karikatyrform; eftersom det var upp till läsaren att lista ut vem som var vem, lade firman till en separat förklarande text. Vid sekelskiftet kom serier med tjugofem och femtio cigarettkort: golfspelare, katedraler, slott, fotbollsspelare, Dickens-karaktärer. En av femtiokorts-serierna, tryckt omkring 1900, hade temat Walter Scott och inkluderade även Scott Monument i Edinburgh.

Summan av dessa publikationer ger förstahandsmaterial till senare forskare, eftersom de dokumenterar sin tids pip- och tobaksvärld på tidens eget språk; de flesta samlingar som nämns i artiklarna pipböcker och publikationer samt källor för industrihistorisk forskning bygger på Cope's samlingar.