Dunhill 482 Billiard

Dunhill 482 Billiard är en dokumenterad men nästan aldrig omnämnd länk i Dunhills formserie. Det finns inga belägg för att den visats i någon officiell katalog; formens existens är endast känd genom en handfull exemplar som dykt upp med långa mellanrum. Alla utom ett har blästrad Shell-yta, och alla följer beskrivningen av en stor, rakväggig billiard.

Stämplar och datering

Stämplarna på de kända piporna delar sig i två grupper: en del bär engelskt, en del amerikanskt patentnummer. Årskoderna visar 1931 och 1935, och på vissa exemplar finns dessa två koder sida vid sida på samma huvud. En dubbelkod med några års mellanrum pekar i Dunhills stämpelsystem oftast på en fabriksreparation. I dessa pipor har man dock inte hittat några reparationsspår, och det har noterats att den andra koden alltid hamnar på exakt samma punkt, vilket tolkats som att stämplarna kan ha slagits vid ett och samma tillfälle. Tolkningen bygger på en enda undersökning och kan inte anses fastställd. Att årskoden placeras efter patentnumret eller efter ordet "ENGLAND" var däremot brukligt under perioden; för närmare detaljer, se artikeln Dunhills patentstämplar och datering.

Mått och proportioner

Huvudet på 482 är omkring 2 3/8 tum högt. Detta är det största huvudmåttet som förekommer bland Dunhills billiardformer inom den traditionella bokstavs- och nummerserien. Den lämpligaste jämförelseformen är efterkrigstidens ODA/800-series vanliga medlem ODA 835, vars huvudhöjd i kommersiella register anges till omkring 2 1/4 tum. Alltså är 482 cirka 1/8 tum högre men samtidigt något kortare i skaftlängd. Denna skillnad, som ser liten ut på papper, anses tillräckligt tydlig för att urskiljas med blotta ögat när de två piporna ställs sida vid sida.

Luckan i registren

Huvudorsaken till att formen är så okänd är det låga antalet exemplar som kommit i omlopp. Även bland de kända samlare som var aktiva på 1980-talet kan man räkna på fingrarna dem som minns 482. De flesta pipor som dykt upp senare kommer från arv som aldrig kommit in i samlarkretsen, det vill säga de har aldrig fått chansen att bli kända genom att gå från hand till hand. Ett exemplar har rapporterats bära förutom 1931 och 1935 även koderna 1936 och 1937.

Utifrån dessa spridda belägg har det föreslagits att huvudena skars omkring 1930-1931 med tanke på den amerikanska marknadens smak för stora pipor, att tillverkningen ställdes in när försäljningen avstannade under depressionsåren, och att de kvarblivna huvudena inte fullbordades och såldes förrän 1935. Samma hypotes tillägger att firman i slutet av 1940-talet, när den åter vände sig till samma marknad, lanserade en version med ändrade proportioner under namnet ODA 835. Ingendera av påståendena har bekräftats av ett oberoende dokument; det är endast en tolkning som stämmer överens med de befintliga stämpelexemplen. Det enda som är säkert är att ytbehandlingen nästan uteslutande är Shell, och att formen sammanfaller med en period då Shell Briar-tillverkningen redan var väletablerad.