Tidiga Dunhill OD-pipor

Dunhill OD är en stämpelfamilj som förekommer på Dunhill-pipors huvuden från och med 1920-talet och som efter kriget blev bestående i formen "ODA". Enligt allmän uppfattning står bokstäverna för "Own Design"; stämpeln markerar pipor som inte ingår i märkets numrerade standardformschema. Stämpeln följs oftast av en andra bokstav mellan A och J, som anger pipans betyg. Eftersom OD-pipor från före 1953 bara lämnat spridda spår, både i kataloger och i bevarade exemplar, räknas stämpelns tidiga period som ett av de mest omdiskuterade ämnena i Dunhill-litteraturen.

Perioden före kriget

Enligt uppgifter dök OD upp samlat i Dunhills kataloger för första gången 1928; under de följande åren drogs den nästan helt tillbaka från katalogerna. John C. Loring, som sammanställt märkets stämpellitteratur, uppger att antalet bevarade exemplar från tiden före kriget inte når upp till två dussin. De kända exemplaren ritar en gemensam bild: stora huvuden, oftast med slät (smooth) yta och tillverkade ett i taget. Loring, som hänvisar till de ekonomiska förhållandena på 1930-talet, anser att OD inte blev en regelbundet såld produktlinje före kriget. Varför stämpeln förekommer så sällan är dock inte känt med säkerhet.

Efterkrigstiden: 800-serien

Under krigsåren bromsade brist på råvaror och utrustning produktionen; tillgången på briar och ebonit (vulcanite), munstycksmaterialet, avbröts, och ingen årskatalog gavs alls ut under 1940-talet. Med freden ändrades även märkets köparbas, och tyngdpunkten flyttades mot den amerikanska marknaden. Dunhill införde 1950 tresiffriga formnummer som börjar på 8; på huvudet stämplades ovanför detta nummer OD-stämpeln och betygsbokstaven. En gren av serien, med numren 80_ och 86_, var avsedd för medelstora och ovanligt formade pipor. Den andra grenen bestod av det fabriken kallade "semi-giant", storskaliga klassiska former; den började med 83_ och utökades senare med numren 84_ och 85_. Bland de kända exemplen i denna andra gren kan nämnas ODA 834 prince, ODA 836 panel billiard och ODA 841 lovat.

1953 och den moderna ODA

Den italienska briar som användes till slät yta kunde först efter 1948, och till hög kostnad, fås i block stora nog för de stora piporna; algerisk briar var i stället reserverad för den sandblästrade yta som märket kallade Shell. Enligt Lorings slutsats ledde denna kostnadsskillnad till att slätytade semi-giants fram till 1952 bar den högre betygsstämpeln ODB, medan Shell-pipor av samma storlek hölls utanför OD-linjen och prissattes som grupp 4. År 1953 vändes ordningen: slätytade semi-giants sänktes till ODA, Shell-semi-giants höjdes till ODA, och produktionens tyngdpunkt flyttades till denna grupp. Under samma år hade även Barling börjat ta sig in på den amerikanska marknaden med de stora storlekarna EXL och EXEXL; denna konkurrens anses ha bidragit till att grenen 80_ och 86_ övergavs. För metoden att läsa år ur stämplarna, se artikeln Dunhills patentstämplar och datering.