Hiroyuki Tokutomis formspråk

Hiroyuki Tokutomis formspråk är det mest omdiskutade exemplet inom pipvärlden på hur ett europeiskt hantverk återuppbyggdes utifrån japanska estetiska kriterier. Mästaren, född 1948, arbetade i sin lilla verkstad i Maebashi; hans namn blev känt i samlarkretsar utanför Japan i början av 2000-talet, och han dog den 28 januari 2025, sjuttiosex år gammal.

Från Maebashi till Danmark

Tokutomi, som började med träsnideri redan som barn, reste 1976 via Sovjetunionen med Transsibiriska järnvägen till Danmark och arbetade hos Sixten Ivarsson. Källorna anger denna period som 1976-77, men de går isär om hur länge han faktiskt stannade hos honom. Han blev därmed en av de få som fick direkt undervisning av mästaren bakom den danska skolans formsyn; i samma krets nämns Lars Ivarsson, Bo Nordh och Jess Chonowitsch.

Under 1980- och 1990-talen, då pipmakeri inte gav tillräckligt levebröd, fortsatte han att arbeta med elfenbensskulptur: han gjorde netsuke-figurer och verk med buddhistiska motiv, varav en del visades på museiutställningar i Japan. 2012 grundades familjeverkstaden Tokutomi Pipe Co.; hans hustru Kazue (avliden 2019) och dottern Yuki deltog också i produktionen.

När asymmetrin blev norm

I den klassiska briarpipan bär det runda huvudet en radiell symmetri, och avvikelser från denna symmetri räknas i de flesta verkstäder som ett hantverksfel. Tokutomi vände på detta kriterium och gjorde asymmetrin till designens utgångspunkt. Enligt uppgift var endast ett fåtal av de omkring hundranittio pipor han gjorde 2003 symmetriska åt båda hållen. Bakom detta val stod inte den västerländska konstens symmetritradition, utan den japanska buddhistiska skulpturtraditionen från 1800-talets slut och 1900-talets början; som mästarens direkta inspirationskälla nämns skulptören Kōun Takamuras verk. Asymmetri betyder här inte slumpmässighet; en visuell balans i verkets helhet förväntas ändå bevaras.

Former och ytbehandling

Hans mest omtalade form är blowfish, även känd under det japanska namnet fugu, som betyder kulfisk. I den danska traditionen ansågs det vara en regel att linjen som delar pipan på längden hölls rak; enligt uppgift ansåg Tokutomi inte denna regel bindande och böjde linjen. Resultatet ligger närmare flytande former än strikt geometri. Även hans korsådriga (crossgrain) tolkningar är produkter av samma synsätt; han satte sin egen prägel även på etablerade former som ekollon (acorn), pot, tomat (tomato) och lovat.

Hans andra utmärkande vana var att låta ett motiv eka på flera ställen på samma pipa: en böljning vid huvudets öppning hade sin motsvarighet på skaftets undersida och på munstycket. Dessa var inte identiska upprepningar, utan spår av samma idé i olika skala. Munstycket (stem), som annars lätt kan verka löst kopplat till huvudet eftersom det görs av ett annat material, knyts genom dessa ekon samman till en helhet. Tillägg av bambu, buxbom och mammutelfenben var också lösningar han ofta tog till.

Stämplar och grader

Piporna stämplas med mästarens namn och ordet JAPAN, oftast med tillverkningsåret också tillagt. Graderingsstegen ordnas enligt följande: ostämplade sandblästrade och släta ytor ligger lägst, därefter kommer sandblästring med en snäckstämpel, sedan släta ytor med en, två respektive tre snäckstämplar; högsta graden är Hiro-stämpeln. Inskriften BN som förekommer på vissa pipor tolkas som en hyllning till Bo Nordh. Den årliga produktionssiffran varierar mellan källorna: en uppgift från mitten av 2000-talet anger mellan hundrafemtio och tvåhundra, medan en nyare källa anger omkring hundratjugo pipor. För hans förhållande till andra japanska verkstäder, se artikeln Bortom Tsuge.